Mina tidigare inlägg har mestadels handlat om teknik och ljud, men givetvis är ju innehållet viktigt!
Jag brukar predika vikten av att ta sin lyssnare i handen. Detta kan appliceras både i radio- och poddsammanhang, och kanske även i tv.
För mig handlar det om att bjuda in sin publik och säga ”hej, jag har något att berätta som jag tror du är intresserad av, ta min hand så ska jag visa dig”. Allt för många poddar idag görs för poddarnas egna nöjes skull, och kanske för poddarnas mormor eller närmast sörjande. Nu överdriver jag en aning, men ofta får jag den känslan. För att jag ska nappa på en podd i det oändliga flödet av poddar så vill jag som lyssnare bli inkluderad, omhändertagen, uppmärksammad. Många poddar är ju uppbyggda av att två personer (typ två sköna snubbar) sitter och snackar om ditt och datt och jag som lyssnare fastnar för deras stil, innehåll, jargong eller humor. Givetvis pratar de med varandra och kan inte bokstavligt tala med mig som lyssnar eftersom jag inte deltar i samtalet. Men ändå, ett bra exempel på ett inkluderande sätt är Fredrik och Filips podcast, Fredriks klassiska ”dååååååååååååååååååååå säger vi välkomna”… är idag nära en patenterad inledning och jag som lyssnare känner mig inkluderad, han välkomnar mig. Allt som oftast brukar Filip berätta hur mycket han uppskattar varje veckas poddstund och att spendera den med deras fans. Visst, kanske ett PR-trick, men jag känner mig uppmärksammad.
Bristen på att ta hand om lyssnaren kommer antagligen från att många poddare inte har någon bakgrund i radiomediet. Där jobbar man ständigt med påannonser, eller påa som det heter på radiospråk. Påan kan jämställas med tidningens ingress till sin funktion. Här redovisas vinkel och nyhet, tillräckligt mycket information för att hänga med i resten av det man ska läsa eller höra. Givetvis blir det svårt för alla snack-poddar att redovisa vinkeln för avsnittet, men jag tycker det är klokt att tänka påa eller inledning – ett sätt att leda in lyssnaren, att inkludera, uppmärksamma och omhänderta.
En podd kan bli väldigt intern, och om jag saknar förkunskap om dem som snackar så kan det lätt bli en avstängare.