I slutet av sommaren besökte SVT:s långkörare Antikrundan Stadshuset i Stockholm för en inspelning. Jag var på plats som reporter och gjorde ett tvådelat reportage för taltidningen På tal om Stockholm. Lyssna och titta på bilderna, det är en order! (Knut Knutsson va otroligt bjussig!)
Del 1 Del 2
Sommar 2021. Jag och min familj är på en loppis i utkanten av Rimbo. En man vid namn Johan har en halv skivaffär i en lada, tillsammans med en rad andra säljare. Det är en bra loppis. Fina grejer. Johan har en hel del böcker också, inga Marklund, Läckberg eller Guillou-deckare utan bara härliga gamla faktaböcker. Det spelar ingen roll om jag är på semester eller om det är under jobbsäsongen. Faktaböckerna på varenda loppis måste gås igenom, det kan faktiskt ligga ett fynd bland titlarna som kan bli nåt jobbaktigt så småningom.
Och där är den: boken om Hansakatastrofen av KG Andersson. Från 1977 med underrubriken ”En dokumentär skildring av den största olyckan i svensk sjöfarts historia och dess följdverkningar”. Boken passar mig som hand i handske och jag köper den. Kanske kostade den en tjuga?
En snabb googling visar att P3 Dokumentär redan gjort ett avsnitt om just denna katastrof som inträffade i november 1944 då 84 människor dog på Östersjön. Men som vi alla vet: numera finns det fler plattformar som vill ha ljudliga dokumentärer.
Jag läser boken, det är ingen härlig läsning precis. Det är korrfel, ålderdomligt språk och dramaturgiskt är boken en katastrof. Eller; den är skriven i en tid då man ansåg att allt inte behöver vara superspännande hela tiden. Men historien har något. Död och förödelse, tragedi. Mystik, olöstra trådar. Och två överlevare på en flotte.
Jag läser klart boken och googlar vidare. Som man brukar göra. Och där dyker han upp: Jakob Ringbom. Författare, krögare, historiker, hiphop-pionjär (det visste jag inte då). Vad är det här för gubbe egentligen? En ”skön” stockholmare i Gotlands-exil? Han har en egen krog med franskt tema som han ärvt av sina föräldrar, han skriver på höst/vinter/vår och driver krog på sommaren. Och han verkar skriva en ny bok om Hansakatastrofen. Oh yes!
Och nej; han är ingen stockholmare i exil på Gotland. Han är fast i myllan bland hoburgsgubbar och sjöfolk. Han är en sån där multiman som verkar kunna göra allt. Ja jag måste medge att jag är imponerad. Kanske lite avundsjuk. Jag vill ju inte åka snålskjuts på någon men det är ju roligare att jobba tillsammans.
Jag ringer Jakob och undrar lite försiktigt om han tänkt att göra nåt ljudligt av den bok han har på gång… Det hade han väl inte tänkt men han är inte helt avvisande till min idé. Men det är mitt i krogsäsongen då jag ringer så vi måste höras senare.
Jag fortsätter mitt researchjobb och läser fler böcker om katastrofen. Det är en rörig historia med många turer och många skeenden. Hmm. Hur fasen ska vi få ordning på storyn? Jag delar upp historien med hjälp av gula post it-lappar som jag tapetserar kontoret med. Jag får också en första version av Jakobs manus och jag förstår ganska snabbt att detta är inget hastverk. Jag har hittat rätt man att samarbeta med.
Sen gör vi ett jättehopp fram till 27 mars 2022: Sverige, vi har ett resultat! Efter långa intervjuer med Jakob i hans vinkällare (ja det är sant!), teknikstrul (som jag löste) och mycket bollande tillsammans med Naudios duktiga producent Mark Malmström Fast är vi äntligen i mål! Och det bästa av allt: I avsnitt 5 kommer vi avslöja nya vittnesmål om det ljus som sågs på Östersjön natten då Hansa förliste.
I måndags släpptes dokumentärserien på plattformen Naudio, fem avsnitt på cirka 30 min vardera. Från och med måndag 3 april kommer avsnitten även finnas i Naudio Dox flöde som du hittar här.
Så vad handlar serien om då? Jo detta:
I november 1944 attackeras det svenska passagerarfartyget SS Hansa på sin väg från Nynäshamn till Visby. En torped sänker skeppet och katastrofen är ett faktum, 84 människor dör. På en flotte kämpar två överlevare för sina liv. Plötsligt ser de ett starkt ljussken, men ingen kommer till undsättning. När männen når land får de stränga order om att inte prata om ljusskenet. Vem var det som lös upp Östersjön den natten? Efter nästan 80 år är stålkastargåtan fortfarande olöst, tills nu.
I dokumentärserien Ljuset på Östersjön berättar vi historien om Hansas sista färd och vi följer författaren och historikern Jakob Ringboms arbete med att lösa gåtan om det gäckande ljuset på Östersjön. Under flera år lägger Ringbom ett pussel för att ringa in ett möjligt scenario tills han en dag får ett telefonsamtal som omkullkastar allt.
Medverkande: Jakob Ringbom, författare och historiker, Göran Ringbom, musiker och krögare och Lars Kruthof, författare programansvarig på Gotlands museum
Hörs i programmet: Arne Thuresson och Arne Mohlin, överlevde Hansakatastrofen, Roger Bengtsson, journalist, Olle Ålander, sjöman, Björn Fontander, journalist och Sigge Rosén, pilot
Reporter, producent, tekniker och manus: Peter Gropman
Inläsningar: Malin Marcko
Exekutiv producent: Mark Malmström Fast
Producerat av Iris media AB
Dokumentärserien har uppmärksammats flitigt i media:
Bland annat i Nynäshamnsposten , P4 Gotland och HelaGotland.se
Äntligen är det dags för världspremiären av dramadokumentären ”Kassettmannen” – baserad på två av Herberts Lindblads resor (Dalsland och Småland).
Filmen är gjord av Olof Berghe och Mikael Nordenström och den kommer att ha världspremiär cirka 1,6 kilometer från Herberts senaste adress, Slottsskogsgatan 81, Göteborg. Vi kallar kvällen för ”En kväll med Herbert” och utöver filmvisningen kommer det bli samkväm, snack och intervjuer från scenen och ett föredrag om en tur i Herberts fotspår, förhoppningsvis med hjälp av overhead-apparat eller DIA-projektor. Vi jobbar även på att få dit en av Herberts släktingar!!
När: 3 juni, kl 19:00 – 21:00 (cirka)
Var: Göteborgs dramatiska teater, Stigbergsliden 5 B, Göteborg.
Inträde: 150 kronor. Mottagen summa garanterar en plats i lokalen. Swisha 150 kronor till 0761 88 00 21 (Peter Gropman). Märk din betalning med ”Herbert” + ditt namn.
TRAILER:
Lyssna på podden där Peter och Olof snackar om filmen:
I snart 30 år har en uppstoppad björn vakat över Rättviksborna. Den står i Kulturhuset och den är skjuten av självaste kung Oscar II i slutet av 1800-talet. Men en natt i maj 2021 försvinner den. Spårlöst. Björnstölden engagerar riksmedia och snart är både Efterlyst och Leif GW Persson på plats. Rättvik sätts på kartan. Men så gör personalen en upptäckt. Någon har ställt upp vredet på ett av fönsterna till Kulturhuset under dagtid. Och de mystiska personerna som rörde sig i kulturhuset kvällen innan. Vilka var de? Där har ni upptakten till min senaste dokumentär i två delar som finns tillgängliga nu!
Första delen finns tillgänglig på alla poddplattformar
Kolla in PodMe:s Instagraminlägg om björnen! HUR SNYGGT?!!
Det finns många kollegor som är duktiga på att berätta om mord, blod och elände. Så varför ska jag också göra det? Istället går jag igång på det lite udda, den lite snälla delen av true crime-genren. Låt mig presentera: Cute crime! Brott som är lite snälla, där det inte finns något direkt brottsoffer och där det finns en stor portion humor iblandad. (Jo jag är medveten om att jag inte är först med att lansera denna del av true crime-genren, men ändå! Som min dotter brukar säga)
Häromdagen lade jag ut den sista kassetten som finns i min ägo, nämligen kassetten märkt ”MM”. Kassetten innehåller ditten och datten i inspelningsväg och en kort ”prata” med Herbert från tvättstugan.
Cirka 4:15 in i kassetten har Herbert spelat in ett tv-program, ackompanjerat av någon som verkar skriva på en skrivmaskin. Lyssna på klippet här: https://youtu.be/JbZh2TI4QWI?t=255
När jag väl hade publicerat kassetten började Herbertsfansen i FB-gruppen ”Herbert Lindblad Fanclub” att intensivt lyssna på materialet. Erik Hildingsson gjorde då en upptäckt. Är det inte Herberts släkting som nämns på inspelningen? Nils Andersson i Larv. Hum. Det låter bekant.
Det finns få kvar i livet som har träffat Herbert Lindblad. En av dom är Anders Nilsson i Kvänum. Hans pappa var kusin med Herbert och i dokumentären berättar Anders om hur Herbert visade tecknad film för kusinbarnen när dom fick besöka Herbert i storstan, bland annat.
Idag pratade jag med Anders, 87 år. Han mådde hyfsat bra, men det har varit lite knaggligt med hälsan på sistone, han återhämtar sig nämligen från en stroke. Men han var pigg och vill gärna hjälpa mig med att lösa mysteriet med inspelningen.
På kassetten hörs några av programledarna i TV-programmet Sånt är livet, det var ett program som belyste samhällsproblem på ett humoristiskt sätt. På något vänster har dom fått tag på Nils Anderssons fall. Han var nämligen upprörd över nya påbud angående sopsorteringen i kommunen. Han hade författat flera skrivelser i frågan bekräftade Anders. Och jodå: Nils Andersson i Larv var Anders Nilssons pappa, och Herberts kusin!
Så Herbert har fått nys om att hans kusin Nils ska vara med i Sånt är livet och trycker på rec på bandspelaren.
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Herbert Lindblad-forskningen.
(Nån kunnig Kalle Lind-lärjunge får gärna ta reda på när Sånt är livet-programmet sändes).
Att Herbert var något av en enstöring är inte helt taget ur luften. Han hade inga barn, han verkade gilla att semestra själv och han verkade umgås mest med släkten. När han var på bussresa till Zell Am See verkar han ha pratat med människorna på bussen men när det vankades fest på kvällen så stannade han inne på sitt hotellrum.
Bertil Bengtsson i Bollebygd, som medverkade i dokumentären – var en av dom som kunde bekräfta att det var Herbert som hördes på banden. Jaha, dom hade alltså träffats? Nej nej, bara pratat över radio.
Men det finns tecken på att att Hebert umgicks med folk, kanske enstöringsbilden bara finns i mitt huvud.
Den här gången har jag åter fått hjälp av Eric Lund på SSA. Den här gången handlar det om så kallade QSL-kort, verifikationskort.
Eric skriver:
– Från den 2 september 1939 till 1946 var amatörradio förbjuden och alla sändare lämnades in till myndigheterna. Det hindrade inte att amatörerna träffades personligen och planerade för framtiden.
Och så fick det bli. Här ovan är beviset på att Herbert träffade SM6XC Nils Sjöberg, Nya varvet Göteborg. Sen blir det spännande på riktigt! Under ”Remarks” står det ”Tnx fer (tack för) trevligt möte på UTBO”. UTBO?! Under omgångar på 40-talet var Herbert inkallad på Försvarsstabens kryptoavdelning, det som idag heter FRA. Där jobbade han som radiospanare och med telegrafi. (Mer om detta i dokumentären) Hans arbete var förlagt på Lidingö och en villa i det området kallades för Utbo! Där utbildade man värnpliktiga som hade inkallats till kryptoavdelningen innan de placerades ut för tjänstgöring.
Läs mer om FRA:s dåvarande anläggningar här.
Vi får förmoda att Herbert träffade Nils vid en av dessa utbildningar. Men vem var Nils? Här finns det researcharbete att göra!
På det nedersta kortet här ovan så har Herbert kommunicerat med Wiktor Persson, SM5KP, Stockholm.
”Tnx fer vårt personliga qso ob!” kan vi läsa. Rena grekiskan! Eller som taget ur ett nutida sms…
Enligt Eric Lund på SSA så ska qso stå för samtal och ob för ”Old Boy”. Så Herbert ville säga: Tack för vårt personliga samtal old boy.
Vad ”KRY” står för har inte gått att ta reda på.
Kortet ovan är från 1947 och det är ett riktigt QSL-kort då det var ok att inneha amatörradioprylar igen.
Eric Lund skriver:
-Herbert skriver ”Sri att jag qrm-ade mr!” vilket på svenska blir ”Ursäkta att jag störde herrn”! Syftar antagligen på att han störde SM5IZ, Edvin Fagerlin, i Nyköping. På den tiden var sändarna inte alltid perfekta och kunde vara väldigt ”breda” på bandet, vilket störde intilliggande sändare.
Kortet här ovan är från 1962. Då hade Herbert haft kontakt med Ingemar SM6CMU i Göteborg. Jag har talat med Ingemar men tyvärr har inte träffat Herbert ”live” utan bara över amatörradiosändningar.
Till våren är det två år sedan som Mysteriet med kassettmannen sändes i SR P4 Dokumentär. Och sedan dess har det bara snurrat på, vi kan tydligen inte få nog av Herbert Lindblad. På Facebook-gruppen ”Herbert Lindblad fanclub” är vi 468 fans som dagligen frossar i det mesta som har med Herbert att göra. Det finns också en podd att lyssna på. Banden kan även avnjutas på Youtube.
Häromdagen gick jag igenom gamla mail, på jakt efter detaljer som jag ännu inte publicerat. Och det fanns en del!
Herbert Lindblad var inte bara pionjär då han omedvetet skapade Sveriges första podcast, han var även radioamatör. Och radioamatörintresset var stort hos Herbert, på flera ställen på hans inspelningar pratar han om sändningsutrustning och han har också spelat in när andra radioamatörer pratar med varandra. Han ledde oss också in på UFO-pionjären Henry Svensson som jag gjort ett helt avsnitt om. Det ska också nämnas att en av privatspanarna gjorde ett strålande arbete med att hitta Herbert i dåtida amatörradiolektyr.
Det gamla mailet som jag missat är från Eric Lund på Föreningen Sveriges Sändareamatörer – SSA. Eric jobbar bla med det arkiv som föreningen har och där fanns det givetvis spår av Herbert Lindblad.
För 86 (1937) år sedan satte sig den 22-årige Herbert Lindblad och författade ett brev till dåvarande konungen Gustav V.
”Göteborg den 23/10. Hans Majestät konungen. Med stöd av vid Göteborgs Navigationsskola avlagda prov anhåller undertecknad underdånigast få upphålla en sändarstation för experimentändamål. Underdånigast: John Herbert Lindblad, Stensturegatan 34, Göteborg”
Här har vi originalet:
Den 26 november kom svaret från det kungliga slottet!
Men sen ökar mystiken.
Ulla-Britt Taxén hittar ett gäng registerkort i en container när Kungliga telegrafstyrelsen ska flytta från Brunkebergstorg till Farsta. Och vips! Ett av korten tillhör… Herbert Lindblad!
Men vad är det Herbert har ställt till med?
”Genom skrivelse den 5/4 1939 förbjuden att använda andra frekvenser än de för amatörer upplåtna vid risk att tillståndet återkallas!”
Har Heberts tjyvsänt på andra frekvenser än vad V-Gurra gett tillstånd till?
Just nu läser jag etnologen Elin Franzéns förträffliga bok och doktorsavhandling: ”Radio: Vardagsliv tillsammans med ett massmedium”. (Ladda ned HELA boken GRATIS här)
På bokens baksida kan man läsa ”…hur går det till när detta medium tar plats hos den enskilda individen? Vad är radio för något som upplevt fenomen betraktat?”
Elin Franzén har intervjuat massvis med människor om deras upplevelser av radio, både av apparatur och innehåll. Boken får mitt huvud att snurra och många radiominnen väcks till liv. Det blir tydligt för mig att jag förknippar ett visst innehåll i radio med platser och olika skeenden i livet. På 80- och 90-talet satte pappa på radion när han kommit hem, Radio Göteborg flödade ut i köket, ackompanjerat av pappas potatisskalande. (Ja det skulle ju bli middag). Jag minns jinglar, tilltal och en stämning av trygghet och vardag. Innehållet i sändningarna var inte så viktigt, det var bara en sak som skulle ”vara på”.
I vuxen ålder lagar jag ofta mat till P1 och kvart i fem-Ekot som senare går in i Studio Etts andra timme. Jag vet inte hur många lökar jag finhackat i takt med Marianne Hasslows löp till kvart i fem. Tryggheten från barndomen finns kvar, fast i en lite vuxnare upplaga.
Det är mycket glädjande att berätta att serien ”Svenska fyrar” i SR P1 gör comeback under julen 2022. Denna gång med fyrhistorier som utspelar sig under vintern. Och det var många gångar ett hårt liv på fyrarna om vintrarna, berättar arkiven. Det blir båda ljusa och mörka historier från Sveriges utposter men också ett ”modernt” nedslag då jag tar med lyssnaren till renoveringen av Bjuröklubb. Och även en sväng till en finsk fyr med en stark svenskkoppling.
Programmen sänds i P1 under följande tider:
julafton 09:45
juldagen 18:50
annandag jul 07:50 & 18:50
och efter sändningarna i radion kommer alla avsnitten finnas via hemsidan.
Februari 2019 publicerade vi det första avsnittet av podden Handgjort. Det känns som en evighet sedan. Ingen corona, inget krig i Ukraina. Räntorna va låga, maten va billig. Och så vidare.
Idag har vi publicerat det 19:e avsnittet som handlar om den heta skolslöjden. Varför blir den ofta attackerad, varför behövs den och vad har vi för kollektiva minnen ifrån den? För att prata om detta har jag designern Bea Szenfeld och Maria Lantz, rektor på Konstfack, till min hjälp. Det blev ett fint avsnitt och jag fick leta fram egna slöjdminnen som ingångar till ämnet… slöjdämnet. (Skämt som uppfattas av främst träslöjdare).