Kategorier
podd tips

Premiär i höst: Sveriges första podcast

Ni vet kassetterna som Peter Apelgren hittade på loppis i början på 90-talet? Ja, Herbert Lindblads inspelningar alltså. Efter P4 Dokumentär ”Mysteriet med Kassettmannen” har jag fått många frågor om var man kan lyssna på alla band. Flera av inspelningarna finns HÄR, på Stefan Livhs Youtube-sida och i höst så ska jag göra en podd av alla inspelningar. Mycket Herbert-godis utlovas!

Clas med ufo-bandet. Det blev ett spännande samtal. Kommer någon gång i höst.

Podden kommer heta, lite ödmjukt så där; Sveriges första podcast.
(Förklaring till namnet kommer i första avsnittet).

Tanken är att jag och en gäst tillsammans lyssnar igenom de olika banden och förhoppningsvis väver in lite fakta i snacket. Var det vanligt med spritgömmor i skogen? De inlagda päronens historia och hur semestrade man på slutet av 70-talet? Allmänbildning i all ära men fokus kommer ju att ligga på Herberts underbara inspelningar.

Så nu samlar jag ihop material till podden, som jag och min arbetsgivare Iris media kommer stå bakom.

Det fina med Herberts band är att han inte bara spelat in sig själv. Det finns ju, som bekant, en hel del inspelningar av amatörradiotrafik och även inspelningar av en slags nyhetssändning som kretsar kring… Ufon! (Som det stod på ett av banden) Och vem kontaktar man om man har frågor om ufohistoria? Clas Svahn så klart. Så igår spelade jag in ett avsnitt av ”Sveriges första podcast” hemma hos honom i Järfälla. I det avsnittet, som ska handla om UFO-bandet, får vi till livs den fantastiska historien om Henry Svensson. Mariestads egensinnigaste invånare som inte bara var mycket ufo-kunnig, han var även en hejare på att prata och berätta. Ni kommer förstå mig så smånigom.

Henry Svensson i egen hög person! Ufo-legendar och Mariestadsprofil. Bild från privat samling.

Här skriver Clas Svahn om mitt besök

Kategorier
dokumentär

Musiken som hörs i Mysteriet med Kassettmannen

Jag har fått några frågor om vilken musik jag använder i P4 Dokumentären ”Mysteriet med Kassettmannen” och nu har jag gjort en spellista, både med stämningsmusik och musik som spelats i den vanliga radion.

Enjoy!

Kategorier
Uncategorized

Kassettmannen i P4 Extra med Titti Schultz

I onsdags släpptes ”Mysteriet med Kassettmannen” som P4 Dokumentär och responsen har varit otrolig! Intresset från media har varit bra och igår fick jag gästa Sveriges Radio P4:s flaggskepp – P4 Extra med programledare Titti Schultz. Här kan du lyssna på vårt samtal.

Kategorier
dokumentär

Premiär för ”Mysteriet med Kassettmannen” i P4 Dokumentär

Släppdag! Äntligen är ”Mysteriet med Kassettmannen” ute! Finns nu ute som podd på SR Play. Eller lyssna här:

Baserat på dem 10 kassettband som hittades på en loppis av Peter Apelgren år 1993 så är det med största sannolikhet Herbert Lindblad som hörs på banden.

Jag ska inte ta på mig äran helt själv. Jag har mitt privatspanarteam att tacka. Eric, Joacim, Fredrik, Mats och Björn! Tack!

Trailer gjord av Sveriges Radio.

Men vem var egentligen Herbert Lindblad? Vet vi egentligen så mycket mer? Han var uppenbarligen intresserad av radiokommunikation och var en pionjär inom teknik och han var radiospanare under andra världskriget (!). Ogift, barnlös och verkade leva ett stillsamt liv. Varför spelade han in sig själv? Vad hade han tyckt om att bli ett radiofenomen? Hur gick hans innersta tankar?

Jag passade på att ställa dessa frågor till Anders Nilsson i Kvänum. En farbror på över 80 år som är släkt med Herbert. Han tror att Herbert gjorde en slags ”dokumenterande insats” då han spelade in sig själv.
Och denna dokumentation, denna ljuddagbok, blir något som vi nutidsmänniskor kan spegla oss i, att kika in i en svunnen tid. Något att skratta åt, något att fascineras av, något att underhållas av.

Och vad hade Herbert tyckt om att vi sänder ut hans ljuddagbok, både nu och i Morgonpasset på 90-talet? Det är ju ändå hans dagbok vi publicerar. Jag ställde frågan till Anders:

”Jag skulle gissa… Om du frågar honom skulle han vara lite blygsam och säga ja men det är väl inget att göra om, men innerst inne skulle han nog uppskatta det, det tror jag”

Det finns nog en Herbert i varje släkt. Ni vet den där ogifta mannen som dyker upp i en beige jacka på alla släktkalas. Hälsar artigt men tar knappt nån plats i sammanhanget. Startar inga konversationer. Sitter för sig själv. Lite eljest.

Undertecknad under arbetet med dokumentären. Det ringdes MÅNGA samtal. Vissa mer lyckade än andra.

Jag pratade med en kollega häromdagen och han sa så här: Ja så där är min morbror! Han säger inte så mycket på kalasen och brukar somna i ett hörn.

Exakt så. Lite mystisk, ingen känner egentligen släktingen på riktigt. Och kanske var hans inspelningar ett sätt att lära känna den där avlägsna släktingen, förstå vad som pågick bakom kulisserna.

Herbert Lindblad maskerad. Lyssna på dokumentären för att få hela bilden 🙂

Och vad pågick då i Herbert Lindblads liv? Faktiskt inte så mycket. Han åkte runt och semestrade i diverse skogsdungar och lagade fiskbullar med förkokta potäter. Till efterrätt tog han inlagda päron. Och kaffe på det, med en kopp mjölk till. Ibland lyssnade han på radio, ibland på amatörradiokollegor som han fick in på kortvåg. Ibland satt han bara på en stol mitt i skogen och tittade rakt ut i intet.

Gott så.

Några av Herbert Lindblads kassettinspelningar.
Kategorier
dokumentär

Apelgrens betydelse för ”En svensk man på resa”

Hur stor är egentligen sannolikheten att den unge komikern och konstnären Peter Apelgren hittar inspelningarna med ”En svensk man på resa” på Myrorna nånstans i Göteborg tidigt 90-tal? Inte alls stor. Men det hände och det blev en ”grej”. Tack gode gud för det.

Alla finner inte ett nöje över ett gäng kassetter där en ensam man spelar in sig själv genom att berätta, typ ingenting…

Under arbetets gång med min kommande radiodokumentär om fenomenet ”En svensk man på resa” stötte jag på fenomenet ”Shut upp little man” (Tack Fredrik Af Trampe för att du upplyste mig om detta).

Två killar flyttar in i en risig lägenhet i San Fransisco. Det är sent 80-tal och den första tiden hör den ena killen konstiga röster under natten. Någon säger ”Shut up little man”. Efter lite utforskande upptäcker killarna att dom bor grannar med två kraftigt alkoholiserade gubbar. Dom super och bråkar. Konstant. Och allt som oftast ropar den ene ”Shut up little man!”.

Något väcker deras intresse. Dom tejpar fast en mic på en skidstav och försöker komma närmare med micen genom fönstret. Sedan trycker dom på rec.

Kassetterna sprids i killarnas umgängeskrets och blir kult. Dom ges ut på cd, det görs serietidningar med dialogen från inspelningarna, låtar, pjäser och den här dokumentärfilmen. Shut up litte man blir även citerat i Seinfeld.

De flesta hade nog bara blivit irriterad över sådana grannar. Bråk, fest och gap är inte det man vill uppleva på nätterna. Men som tur var så fann dessa 20-nånting-killar det hela komiskt. Tack för det.

Samma sak med Apelgren som hittar banden på Myrorna. Det behövdes ett Apelgrenskts sinnelag för att uppskatta mannens intetsägande reseskildringar. I hans värld blev det ”content” (hatar egentligen det ordet), om det hade kommit från någon annan kanske det inte blivit roligt. Så smånigom spelar han upp banden för Stefan Livh och Tomas Tengby som på den tiden rattade Morgonpasset i P3 från Göteborg. Mannens entoniga malande med små ljudliga reseanteckningar passade perfekt in i radions flöde på den tiden. Då kändes radion mer vilda västern, idag hade det inte alls passat in i den mer uppstyrda morgonradion.

Som tur är finns det få paralleller mellan ”Shut upp little man” och ”En svensk man på resa”. Båda fenomenen utgår visserligen från några kassettband och blir kända (Dock är ”Shut up little man” mycket mycket större) men vår man på resa är inte lika explosiv och alkoholiserad. Det finns inga spår av ilska eller alkoholmissbruk. Det enda missnöje man kan spåra är när vår man inte hittar Mobergs minnessten. ”Dom kan ha sin sten för sig själva”. Eller när han dräller för länge på Malmös gator och missar transferbussen till båten. Men det ordnar sig ändå tillslut. Puh.

Kategorier
podd Uncategorized

Från skoltrött till gästföreläsare

Jag har aldrig varit särskilt bra i skolan. Speciellt inte från klass 1 fram till klass 9. Vad jag hade för medelbetyg i högstadiet ska vi inte prata om. Jag skolkade inte särskilt mycket men jag hade svårt att liksom koncentrera mig. Det mesta blev ganska slarvigt utfört. Men jag var samtidigt mycket samhällsintresserad. Jag missade sällan en nyhetssändning och jag körde alltid nyheter när jag lekte radio. (Att Olof Palmes mördare hade gripits var alltid i topp.)

Så kom gymnasiet och jag sökte in till medielinjen i Kungälv. Jag ville fördjupa mitt stora intresse: att sända radio, som jag har gjort till och från sommaren 1994. Men jag kom inte in. Hade ingen aning om vad jag skulle göra. Det fick bli el-programmet på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund. Jag har alltid grejat med tekniska prylar och att koppla ihop lite el är väl inte så svårt? Jo då, det var hyfsat lätt men när det kom till matten blev det svårare. Det gick inget vidare på elprogrammet. Jösses vad jag maskade på dagarna. Gick runt inne på skolan och försökte gömma mig för lärarna. Jag var en så kallad hemmasittare fast jag var i skolan.

Det är 24 km mellan Stenungsund och Ljungskile. Jag vet inte hur jag hade hört talas om Ljungskile Folkhögskolas journalistlinje. Den hade ett samarbete med Sveriges Radio. Skolan ligger inte så långt från där jag är uppväxt men med mina dåliga skolresultat var det ljusår dit. På den tiden var söktrycket tungt och ryktet sa att det var omöjligt att komma in.

Jag hoppade av el-programmet och började istället på Komvux. Där läste jag till kurser för att få ett fullständigt gymnasiebetyg, det var man tvungen att ha för att komma in på journalistlinjen. Jag läste alla möjliga kurser, samhäll B, webbdesign, svenska B och C och plötsligt hände det något. Jag minns att jag satt hemma med mina föräldrars compaq-dator och hamrade in ett arbete om vietnamkriget. Jag tyckte det var så himla kul. Jag skrev ett tal till svenska c som fick applåder av mina klasskamrater och lärare. Vi hade en historielärare som tog med oss till Lödesö museum. Plötsligt var det kul att gå i skolan. Jag har funderat mycket på vad det var som hände. Var det ämnena, atmosfären på komvux-skolan eller att jag bestämt mig för att försöka ”bli nåt”?

Nu har jag svårt att ta det kronologiskt. Minnena flyter ihop. Men jag minns att jag hade pluggat klart på Komvux och jobbade ett år som lantbrevbärare på posten. På en av rundorna åkte man över motorvägen i trakterna av Gullborga i Svenshögen. Där på bron såg man vägen mot Ljungskile och jag kände alltid en längtan till att börja på Ljungskile folkhögskolas journalistlinje.

Jag sökte in och en dag kom det ett vitt kuvert i brevlådan. Jag bodde då i en lägenhet i Stenungsund och jag stängde in mig i sovrummet. Min dåvarande sambo har beskrivit det som att hon hörde ett vrål från en grottmänniska. Jag vrålade i både glädje och i nån slags revansch. Från att ha varit sämst i skolan hade jag plötsligt placerat mig innanför spärren bland de som var lite bättre.

Jag gick ut journalistlinjens radiolinje år 2005, med vänner för livet. Det var både en rolig och omtumlande tid.

För en tid sedan hörde läraren och journalisten Elisabeth Cederblad av sig till mig. Hon är numera lärare på Ljungskile Folkhögskolas journalistlinje och för första gången har skolan anordnat en poddkurs på distans. Elisabeth hade hört vår podd Fåglar finns och ville ha mig som gästföreläsare. Något som var svårt att tacka nej till.

Så där satt jag vid min mikrofon och skärm och försökte berätta hur man gör en podd. Nutidens 10 000 kr-fråga med lika många svar. Men jag pratade och jag fick initierade och roliga frågor och kursdeltagarna och Elisabeth somnade inte.

På journalistlinjen hade vi ofta gästföreläsare. Jag minns att Björn Tunbäck var där bland annat. Och tv-reporten Peter Löfgren. Jag tyckte alltid dessa tillfällen var givande, och jag var nog lite avundsjuk på dem som fick stå där och prata om sina yrken. Och nu fick jag göra samma sak. Det hade Peter i nionde klass som inte kom in på mediegymnasiet i Kungälv aldrig trott.

Kul att gästföreläsa för eminenta Ljungskile Folkhögskola. Det gör jag gärna fler gånger!
Kategorier
dokumentär tips

Ny dokumentär: Skrattet mitt i coronan

Då var det dags för den dokumentär som jag pysslat ihop under hösten/vintern: Skrattat mitt i coronan. Den har poddpremiär idag på Sveriges radios hemsida och app.

En dokumentär där vi får följa underhållaren Jacke Sjödin och höra historien om hur han skapade sin komiska betraktelser i video- och musikform, alltid relaterat till den evighetslånga coronakrisen.

Någongång i mars ställdes Jacke inför samma faktum som miljontals världen över: vad skulle han nu göra när allt ställdes in? Jacke är en flitig revyartist och uppträder ofta på kulturhus, folkets hus och på företagsevent. Men vips så var kalendern ren… Som ett nybonat salsgolv, som Jacke själv uttrycker det. Välkommen att följa med in i Jacke Sjödins universum!
(Jag pratar om dokumentären här. I P4 Västernorrlands förmiddagsprogram.)

Den uppfinnesrike Jacke har börjat sända liveprogram från sin källare – ”Källarkvällar”.
Jacke bor givetvis i Funbo! (Utanför Uppsala)
Helen Sjöholm i en av Jackes coronalåtar. Givetvis medverkan hon dokumentären!
Jacke i sin vinds-studio. Här kan 12-årige Jacke blomma ut 🙂
Utomhusintervju med Meta Roos. Mycket trevlig människa, medverkar i programmet.

I dokumentären medverkar:
Jacke Sjödin (han är ju huvudpersonen 😉 )
Helen Sjöholm – artist
Meta Roos – artist
Maria Nilsson – tf teaterchef Reginateatern i Uppsala
Hervor Sjödin – Jackes mamma
Anne Rosendahl, sjuksköterska intensiven Akademiska sjukhuset

Detta blir min fjärde P4 Dokumentär i karriären.
Min första dokumentär sändes 2008 (för nästan 13 år sen!) och handlar om bloggaren, journalisten, författaren och numera vännen Fridah Jönsson som på den här tiden gjorde raketkarriär med sin blogg Indiepopochskit. I det här programmet minns jag speciellt att jag fixade en slags blind-date med Belinda Olsson (son var en av Fridahs idoler) och som jag givetvis har med i dokumentären. Jag minns även slutscenen då Fridah pratar med sin mamma i telefon vid en busskur någonstans i Stockholm. Lyssna här vetja!

När vi ändå går i minnenas allé så måste vi ju prata om min andra P4 Dokumentär – Ambulansnatt. Den sändes nov 2012 och kanske inte är någon kioskvältare (det hände inte så mycket den natten jag var med), kanske mer ett arbetsplatsreportage. Lyssna här om du har lust.

Trött reporter! Bild från arbetet med dokumentären ”Ambulansnatt” 2012. Detta fotot är taget i svinottan – jag tycker det syns…

Desto mer röj blev det i radion när jag gjorde min tredje P4 Dokumentär – Jakten på madonnan i Rö! En true crime-story i bästa Jönsson-liga-stil. Man brukar säga att man ska gräva där man står. Och när jag och familjen flyttade till Rö i Roslagen så spanade jag in hembygdsföreningens hemsida. Och där fanns storyn om att församlingen hade blivit bestulen på sin madonnastaty en höstnatt 1981. Som tur var passade historien in i P4 Dokumentär-konceptet. Hepp! Lyssna här!

Kategorier
Uncategorized

Efterlysning: En svensk man på resa

UPPDATERAD 14 dec! Fler ledtrådar längre ned i inlägget

Det är tidigt 90-tal och Peter Apelgren hittar ett gäng kassettband på Myrorna i Göteborg. Inspelningarna innehåller en massa ljudliga små dagboksanteckningar då mannen gör resor runt om i Sverige i sin bil. Han berättar om väder och vind, vad han dricker till maten (oftast en kopp med mjölk) och hur han har kört under dagen. Mannen berättar ytterst lite om sig själv.

Peter tycker inspelningarna är underhållande och tar med sig dem till Stefan Livh och Tomas Tengby som då är programledare för Morgonpasset i P3 som då sänds från Göteborg. De spelar upp små klipp i radion och nu får hela svenska folket fascineras av mannens triviala ljudnoteringar – en slags blandning av en blogg och en podd, förmodligen världens första.

Stefan Livh och kompani försöker genom radion och i efterlysningar i tidningar få reda på vem mannen är. Men de misslyckas.

Under coronavåren 2020 dyker det upp en ny grupp på Facebook. En grupp om det smått legendariska radioprogrammet Rally i P3 som ju leddes av Stefan Livh. Stefan har börjat lägga upp klipp på sin Youtube-sida och bland klippen återfinner man ”En svensk man på resa” – utvalda klipp från mannens kassettinspelningar. Lyssna i nedanstående Youtube-klipp:

Jag och Stefan mailar och talar på telefon under våren och sommaren. Stefan har endast spelat upp en bråkdel av mannens inspelningar. Det finns en hel drös med kassettband i hans ägo. En dag hör Stefan av sig och säger att jag kan få kassettbanden. Och här är dom!

Artikel med Stefan Livh och Peter Apelgren.

Min plan är att göra något ljudligt av dessa ljuvliga inspelningar. Och härmed tar jag vid där Morgonpasset misslyckades.

VEM VAR MANNEN?

Ledtrådar:
– Förmodligen levde han ensam
– Bodde på Slottsskogsgatan i Göteborg.
– Har släktingar begravda vid Holms kyrka i Mellerud
– Håller på en del med amatörradio (bland banden finns en inspelning av amatörradiotrafik. Lyssna här
– Var även på en bussresa till Zell am See
– Pratar ibland om Floberg, Gösta, Greta och Elsa – kan det ha varit kompisar eller släktingar?

HÖR AV DIG om du har den minsta ledtråd. maila: radiojournalist@gmail.com

Alla Stefan Livhs uppladdade inspelningar finns här:
En svensk man på resa – I Mobergs fotspår
En svensk man på resa – Zell am See del 1
En svensk man på resa – Zell am See del 2
En svensk man på resa – Dals Ed del 1


Kategorier
podd Uncategorized

Testa först och publicera sen

Klockan är 16:42 och det är lördag eftermiddag. Då ringer det på min telefon, numret är okänt för mig men jag är för nyfiken för att inte svara. Jag svarar med mitt namn och i andra änden hör jag en svag röst som säger ”Ja hej, hur startar man en podd?”

Hmm, det är också en fråga att få en lördagseftermiddag strax före att middagen ska lagas! Jag tackade för förtroendet och personen skulle ringa mig på måndag för att prata mer. (Det har personen dock ej gjort.)

Nåväl. Det var ju en bra fråga. Hur startar man egentligen en podd? Tja, det finns ju en massa att tänka på, innehåll, teknik, distribution, marknadsföring.

Jag hör ofta argumentet att ”det är bara att köra igång!”. Visst, det är kreativt och en inspirerande tanke, sätt dig ner med en mic och spela in och lägg ut. Men låt mig säga: mja.

Jag vet inte hur många poddar jag ramlar över som har en hyfsat bra tanke, det är ett innehåll som kanske kan locka mig. Jag trycker på play och kör igång. Det första som ibland möter mig är två personer som är fnittriga och nervösa och ursäktar för ljudkvalité, att dom är oerfarna, att detta är nytt för dom. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av ett konkret tips:

Det finns en ganska naturlig utvecklingskurva för en nystartat podd, i podden Podgeek har det sagts att man helst vill glömma de 10 första avsnitten… De menar att det tar ett tag att lära sig teknik, att prata inför en mic, att hitta ämnen och format.

Mitt förslag är att du gör tvärtom. Sätt igång och spela in och labba med format, ton och teknik, men låt materialet ligga i din byrålåda. Testa testa testa och gör dessa tio avsnitt för dig själv och närmast sörjande. Då hinner du bli varm i kläderna och göra de vanligaste misstagen. Sen är du reda att spela in ditt första avsnitt som du kan publicera. Då kommer dina lyssnare möta en mycket proffsigare podd och chansen att lyssnaren kommer tillbaka blir större.

Testa först, publicera sedan.

Kategorier
ljud podd tips

Att spela in en podd hos Stefan Sundström

Äntligen fick vi tillfälle att besöka Sveriges punkfarfar nr 1, tomatodlaren, snusfabrikören, Allan Edwall-tolkaren, Stefan Sundström! Uppdraget var att spela in ett avsnitt av podden Fåglar finns med Stefan som gäst, hemma hos honom på Ekerö.

Ja, vi försöker göra så. Spela in på olika platser i olika miljöer. Det blir en rörelse i avsnitten och alla platser har olika förutsättningar för fågelskådning, något som är en värdefull ingrediens i vår podd.

Men att spela in på olika ställen och i olika miljöer kräver en hel del från en poddare. Man får vara med om det mesta. Man kan se Fåglar finns som en liten testpodd för olika ljudliga lösningar. Jag har testat myggor, jag har testat Zoom H6:s inbyggda MS-mic tillsammans med myggor och jag har satt upp en stereo-shotgun-mic i trädgården för att få det bästa stereoljudet.

Till slut valde jag följande lösning: jag spelar in min röst med Zoom H6 inbyggda MS-mic och spelar in min fågelexpert Peder med en Sennheiser MD21. Vi får en aning olika ljudbilder men det går att skruva lite på EQ:n, båda micarna återger oss i en perfekt mix vad jag kan bedöma med mina självlärda öron.

Som sagt, vi tog vårt pick och pack och drog till Ekerö och till Stefans berömda hus och trädgård. Det första som mötte oss var Stefan Sundström trevliga välkomnande i blårock. Det andra som mötte oss var ett jävla liv. Stenknallen ovanför Stefans hus höll på att få sig en omvandling eftersom det ska byggas ett hus på berget.

”Det håller på att bli nåt jävla Teeeeby det här” som Stefan Sundström kommenterade det faktum att han skulle få nya grannar.

Men det fanns ett mer akut problem, det borrades och dönade som om det vore byggandet av en ny motorväg. Och vi som hade tänkt att spela in en podd i Stefans trädgård och titta på fåglar!

Men här kom gästen själv med en lysande idé; vi börjar spela in på hans inglasade balkong med en massa oljud i bakgrunden och sedan gör vi en grej av oljudet och avbryter och fortsätter sedan inspelningen ute i skogen, långt bort från oljudet.

Stefan Sundström har verkligen en poäng här som varje poddare och ljudmakare borde fundera på: om det dyker upp ett problem på din inspelningsplats; gör en grej av det. Och det gjorde vi. I inledningen av avsnittet pratar vi om oljudet. ”Vi åkte till Stefan Sundström och förväntade oss lugnet på landet men möttes av ett jävla liv”. Och så pratade vi om det, spann kring det. Och som lyssnare känner man förhoppningsvis att vi pratar till dem, vi identifierar de genom att säga ”ja vi vet att det är lite oljud här men håll ut…!” Att prata med lyssnaren, det tror jag på.

Och visst, om man lyssnar på avsnittet så hör man borrljudet i bakgrunden och det kan bli liiiite jobbigt i längden men efter cirka 10 min upphör ljudet. Borrgubbarna gick på lunch och så var det problemet löst. Det gäller att ha tur också 🙂

Här spelade vi in! På Stefans inglasade balkong.