Kategorier
dokumentär

Musiken som hörs i Mysteriet med Kassettmannen

Jag har fått några frågor om vilken musik jag använder i P4 Dokumentären ”Mysteriet med Kassettmannen” och nu har jag gjort en spellista, både med stämningsmusik och musik som spelats i den vanliga radion.

Enjoy!

Kategorier
dokumentär

Premiär för ”Mysteriet med Kassettmannen” i P4 Dokumentär

Släppdag! Äntligen är ”Mysteriet med Kassettmannen” ute! Finns nu ute som podd på SR Play. Eller lyssna här:

Baserat på dem 10 kassettband som hittades på en loppis av Peter Apelgren år 1993 så är det med största sannolikhet Herbert Lindblad som hörs på banden.

Jag ska inte ta på mig äran helt själv. Jag har mitt privatspanarteam att tacka. Eric, Joacim, Fredrik, Mats och Björn! Tack!

Trailer gjord av Sveriges Radio.

Men vem var egentligen Herbert Lindblad? Vet vi egentligen så mycket mer? Han var uppenbarligen intresserad av radiokommunikation och var en pionjär inom teknik och han var radiospanare under andra världskriget (!). Ogift, barnlös och verkade leva ett stillsamt liv. Varför spelade han in sig själv? Vad hade han tyckt om att bli ett radiofenomen? Hur gick hans innersta tankar?

Jag passade på att ställa dessa frågor till Anders Nilsson i Kvänum. En farbror på över 80 år som är släkt med Herbert. Han tror att Herbert gjorde en slags ”dokumenterande insats” då han spelade in sig själv.
Och denna dokumentation, denna ljuddagbok, blir något som vi nutidsmänniskor kan spegla oss i, att kika in i en svunnen tid. Något att skratta åt, något att fascineras av, något att underhållas av.

Och vad hade Herbert tyckt om att vi sänder ut hans ljuddagbok, både nu och i Morgonpasset på 90-talet? Det är ju ändå hans dagbok vi publicerar. Jag ställde frågan till Anders:

”Jag skulle gissa… Om du frågar honom skulle han vara lite blygsam och säga ja men det är väl inget att göra om, men innerst inne skulle han nog uppskatta det, det tror jag”

Det finns nog en Herbert i varje släkt. Ni vet den där ogifta mannen som dyker upp i en beige jacka på alla släktkalas. Hälsar artigt men tar knappt nån plats i sammanhanget. Startar inga konversationer. Sitter för sig själv. Lite eljest.

Undertecknad under arbetet med dokumentären. Det ringdes MÅNGA samtal. Vissa mer lyckade än andra.

Jag pratade med en kollega häromdagen och han sa så här: Ja så där är min morbror! Han säger inte så mycket på kalasen och brukar somna i ett hörn.

Exakt så. Lite mystisk, ingen känner egentligen släktingen på riktigt. Och kanske var hans inspelningar ett sätt att lära känna den där avlägsna släktingen, förstå vad som pågick bakom kulisserna.

Herbert Lindblad maskerad. Lyssna på dokumentären för att få hela bilden 🙂

Och vad pågick då i Herbert Lindblads liv? Faktiskt inte så mycket. Han åkte runt och semestrade i diverse skogsdungar och lagade fiskbullar med förkokta potäter. Till efterrätt tog han inlagda päron. Och kaffe på det, med en kopp mjölk till. Ibland lyssnade han på radio, ibland på amatörradiokollegor som han fick in på kortvåg. Ibland satt han bara på en stol mitt i skogen och tittade rakt ut i intet.

Gott så.

Några av Herbert Lindblads kassettinspelningar.
Kategorier
dokumentär

Apelgrens betydelse för ”En svensk man på resa”

Hur stor är egentligen sannolikheten att den unge komikern och konstnären Peter Apelgren hittar inspelningarna med ”En svensk man på resa” på Myrorna nånstans i Göteborg tidigt 90-tal? Inte alls stor. Men det hände och det blev en ”grej”. Tack gode gud för det.

Alla finner inte ett nöje över ett gäng kassetter där en ensam man spelar in sig själv genom att berätta, typ ingenting…

Under arbetets gång med min kommande radiodokumentär om fenomenet ”En svensk man på resa” stötte jag på fenomenet ”Shut upp little man” (Tack Fredrik Af Trampe för att du upplyste mig om detta).

Två killar flyttar in i en risig lägenhet i San Fransisco. Det är sent 80-tal och den första tiden hör den ena killen konstiga röster under natten. Någon säger ”Shut up little man”. Efter lite utforskande upptäcker killarna att dom bor grannar med två kraftigt alkoholiserade gubbar. Dom super och bråkar. Konstant. Och allt som oftast ropar den ene ”Shut up little man!”.

Något väcker deras intresse. Dom tejpar fast en mic på en skidstav och försöker komma närmare med micen genom fönstret. Sedan trycker dom på rec.

Kassetterna sprids i killarnas umgängeskrets och blir kult. Dom ges ut på cd, det görs serietidningar med dialogen från inspelningarna, låtar, pjäser och den här dokumentärfilmen. Shut up litte man blir även citerat i Seinfeld.

De flesta hade nog bara blivit irriterad över sådana grannar. Bråk, fest och gap är inte det man vill uppleva på nätterna. Men som tur var så fann dessa 20-nånting-killar det hela komiskt. Tack för det.

Samma sak med Apelgren som hittar banden på Myrorna. Det behövdes ett Apelgrenskts sinnelag för att uppskatta mannens intetsägande reseskildringar. I hans värld blev det ”content” (hatar egentligen det ordet), om det hade kommit från någon annan kanske det inte blivit roligt. Så smånigom spelar han upp banden för Stefan Livh och Tomas Tengby som på den tiden rattade Morgonpasset i P3 från Göteborg. Mannens entoniga malande med små ljudliga reseanteckningar passade perfekt in i radions flöde på den tiden. Då kändes radion mer vilda västern, idag hade det inte alls passat in i den mer uppstyrda morgonradion.

Som tur är finns det få paralleller mellan ”Shut upp little man” och ”En svensk man på resa”. Båda fenomenen utgår visserligen från några kassettband och blir kända (Dock är ”Shut up little man” mycket mycket större) men vår man på resa är inte lika explosiv och alkoholiserad. Det finns inga spår av ilska eller alkoholmissbruk. Det enda missnöje man kan spåra är när vår man inte hittar Mobergs minnessten. ”Dom kan ha sin sten för sig själva”. Eller när han dräller för länge på Malmös gator och missar transferbussen till båten. Men det ordnar sig ändå tillslut. Puh.

Kategorier
dokumentär tips

Ny dokumentär: Skrattet mitt i coronan

Då var det dags för den dokumentär som jag pysslat ihop under hösten/vintern: Skrattat mitt i coronan. Den har poddpremiär idag på Sveriges radios hemsida och app.

En dokumentär där vi får följa underhållaren Jacke Sjödin och höra historien om hur han skapade sin komiska betraktelser i video- och musikform, alltid relaterat till den evighetslånga coronakrisen.

Någongång i mars ställdes Jacke inför samma faktum som miljontals världen över: vad skulle han nu göra när allt ställdes in? Jacke är en flitig revyartist och uppträder ofta på kulturhus, folkets hus och på företagsevent. Men vips så var kalendern ren… Som ett nybonat salsgolv, som Jacke själv uttrycker det. Välkommen att följa med in i Jacke Sjödins universum!
(Jag pratar om dokumentären här. I P4 Västernorrlands förmiddagsprogram.)

Den uppfinnesrike Jacke har börjat sända liveprogram från sin källare – ”Källarkvällar”.
Jacke bor givetvis i Funbo! (Utanför Uppsala)
Helen Sjöholm i en av Jackes coronalåtar. Givetvis medverkan hon dokumentären!
Jacke i sin vinds-studio. Här kan 12-årige Jacke blomma ut 🙂
Utomhusintervju med Meta Roos. Mycket trevlig människa, medverkar i programmet.

I dokumentären medverkar:
Jacke Sjödin (han är ju huvudpersonen 😉 )
Helen Sjöholm – artist
Meta Roos – artist
Maria Nilsson – tf teaterchef Reginateatern i Uppsala
Hervor Sjödin – Jackes mamma
Anne Rosendahl, sjuksköterska intensiven Akademiska sjukhuset

Detta blir min fjärde P4 Dokumentär i karriären.
Min första dokumentär sändes 2008 (för nästan 13 år sen!) och handlar om bloggaren, journalisten, författaren och numera vännen Fridah Jönsson som på den här tiden gjorde raketkarriär med sin blogg Indiepopochskit. I det här programmet minns jag speciellt att jag fixade en slags blind-date med Belinda Olsson (son var en av Fridahs idoler) och som jag givetvis har med i dokumentären. Jag minns även slutscenen då Fridah pratar med sin mamma i telefon vid en busskur någonstans i Stockholm. Lyssna här vetja!

När vi ändå går i minnenas allé så måste vi ju prata om min andra P4 Dokumentär – Ambulansnatt. Den sändes nov 2012 och kanske inte är någon kioskvältare (det hände inte så mycket den natten jag var med), kanske mer ett arbetsplatsreportage. Lyssna här om du har lust.

Trött reporter! Bild från arbetet med dokumentären ”Ambulansnatt” 2012. Detta fotot är taget i svinottan – jag tycker det syns…

Desto mer röj blev det i radion när jag gjorde min tredje P4 Dokumentär – Jakten på madonnan i Rö! En true crime-story i bästa Jönsson-liga-stil. Man brukar säga att man ska gräva där man står. Och när jag och familjen flyttade till Rö i Roslagen så spanade jag in hembygdsföreningens hemsida. Och där fanns storyn om att församlingen hade blivit bestulen på sin madonnastaty en höstnatt 1981. Som tur var passade historien in i P4 Dokumentär-konceptet. Hepp! Lyssna här!