Äntligen fick vi tillfälle att besöka Sveriges punkfarfar nr 1, tomatodlaren, snusfabrikören, Allan Edwall-tolkaren, Stefan Sundström! Uppdraget var att spela in ett avsnitt av podden Fåglar finns med Stefan som gäst, hemma hos honom på Ekerö.
Ja, vi försöker göra så. Spela in på olika platser i olika miljöer. Det blir en rörelse i avsnitten och alla platser har olika förutsättningar för fågelskådning, något som är en värdefull ingrediens i vår podd.
Men att spela in på olika ställen och i olika miljöer kräver en hel del från en poddare. Man får vara med om det mesta. Man kan se Fåglar finns som en liten testpodd för olika ljudliga lösningar. Jag har testat myggor, jag har testat Zoom H6:s inbyggda MS-mic tillsammans med myggor och jag har satt upp en stereo-shotgun-mic i trädgården för att få det bästa stereoljudet.
Till slut valde jag följande lösning: jag spelar in min röst med Zoom H6 inbyggda MS-mic och spelar in min fågelexpert Peder med en Sennheiser MD21. Vi får en aning olika ljudbilder men det går att skruva lite på EQ:n, båda micarna återger oss i en perfekt mix vad jag kan bedöma med mina självlärda öron.
Som sagt, vi tog vårt pick och pack och drog till Ekerö och till Stefans berömda hus och trädgård. Det första som mötte oss var Stefan Sundström trevliga välkomnande i blårock. Det andra som mötte oss var ett jävla liv. Stenknallen ovanför Stefans hus höll på att få sig en omvandling eftersom det ska byggas ett hus på berget.
”Det håller på att bli nåt jävla Teeeeby det här” som Stefan Sundström kommenterade det faktum att han skulle få nya grannar.
Men det fanns ett mer akut problem, det borrades och dönade som om det vore byggandet av en ny motorväg. Och vi som hade tänkt att spela in en podd i Stefans trädgård och titta på fåglar!
Men här kom gästen själv med en lysande idé; vi börjar spela in på hans inglasade balkong med en massa oljud i bakgrunden och sedan gör vi en grej av oljudet och avbryter och fortsätter sedan inspelningen ute i skogen, långt bort från oljudet.
Stefan, Peder och Peter.
Stefan Sundström har verkligen en poäng här som varje poddare och ljudmakare borde fundera på: om det dyker upp ett problem på din inspelningsplats; gör en grej av det. Och det gjorde vi. I inledningen av avsnittet pratar vi om oljudet. ”Vi åkte till Stefan Sundström och förväntade oss lugnet på landet men möttes av ett jävla liv”. Och så pratade vi om det, spann kring det. Och som lyssnare känner man förhoppningsvis att vi pratar till dem, vi identifierar de genom att säga ”ja vi vet att det är lite oljud här men håll ut…!” Att prata med lyssnaren, det tror jag på.
Och visst, om man lyssnar på avsnittet så hör man borrljudet i bakgrunden och det kan bli liiiite jobbigt i längden men efter cirka 10 min upphör ljudet. Borrgubbarna gick på lunch och så var det problemet löst. Det gäller att ha tur också 🙂
