Hur ska jag tänka kring musik – är en fråga som ganska ofta dyker upp när jag jobbar med nya samarbetspartners eller undervisar i ljudligt berättande. Frågan är stor och svår och en hel del handlar om personlig smak och tyckte. Men det finns några tips som trix som kan hjälpa på vägen.
Genom min tid i branschen har jag valt musik och ljudlagt alla mina egna produktioner, P4 Dokumentär, diverse podd-dokumentärer, P1-program och två P3 Dokumentärer.
Musik kan både förhöja, förstöra och förvirra i en berättande ljudproduktion. Musik måste väljas med största omsorg och du måste använda dina öron för att det ska bli bra. Och ibland fungerar tystnaden alldeles utmärkt.
- Skapa en playlist
Att hitta musik idag är lättplätt. Och en stor utmaning. Flera musikplattformar har i princip hela musikkatalogen uppladdad och möjligheterna är oändliga och risken att drunkna i alternativ är uppenbar (Ni vet när man ska välja Netflix-serie…) Inför mina produktioner gör jag alltid en playlist. I den lägger jag in låtar där jag känner att ”den här låten kanske kan passa in till det jag vill berätta”. Tröskeln till att lägga in låtar håller jag väldigt låg och playlisten är som en första sållning, fast omvänt. Oftast kanske jag sparar ned 20-30 låtar men använder en bråkdel av dem. Playlisten hjälper mig också vid musikrapporteringen till exempel SR, då det oftast står vem som är upphovsman mm. - Testa och lyssna
Att välja musik handlar om dynamik, tonfall och rytm. Och en hel del lek och improvisation, och det är ingen nackdel att vara musikalisk eller åtminstone spela något instrument. Om du exempelvis hittar en instrumental låt som du tänker att ”den där kan jag lägga en prata på” – ja men testa direkt! Spela av låten från din musikplattform rätt in i redigeringsprogram. Låter det bra? Grattis! Låter det skit? Släng musiken och gå vidare. Vissa låtar kan vara luriga att lägga bakom tal, ibland är det för mycket i musiken som skramlar och låter och själ fokus från pratan. Berättar du något mystiskt och märkligt – tänk mystisk musik som kan komplettera det du säger – men överdriv inte med musiken. Undvik Rosa Pantern-vinjetten när du ska lösa en gåta – om du inte gör det väldigt ironiskt… - Musik som igenkänning och berättaringredienser
Som sagt; musik kan både hjälpa och stjälpa. Av någon anledning gör jag ofta dokumentärer som utspelar sig på 90-talet och för att ”sätta en tid” och känsla kan musik fungera som en jättebra ingrediens. När vi gräver guld i USA är en jätteuttjatad låt men den får dig tänka år 1994! Lägg några sekunder av låten i ett spår där du EQ:ar till musiken som den låter som den kommer från en avlägsen radio – hepp! Du har gjort en liten scen och ryckts tillbaka till 94. Men nu måste trafikredaktionen bryta in med en varning! I en P3 Dokumentär är det nära konstant musik, ofta pulserande spänningsmusik och som dokumentärmakare är det lätt att ta några strofer spännande musik från någon film. Men just den musiken från den speciella scenen i Legends of the artyfarty-kings in Maldivia battle kan för vissa lyssnare betyda något helt annat än vad du vill berätta. - Använd samma artist
Har du hittat en instrumental låt som passar särskilt bra in i din produktion? Grattis! Och kanske har artisten fler låtar som nästan låter likadant? För det är ju så, artister utvecklar ett visst sound och för att förhindra spretighet i musiken kan man jobba med flera låtar från samma artist. Nicolas Godin är inte bara den ena hälften av härliga duon Air – han är även soloartist och gör finfin instrumental musik som jag bland annat använt i dokumentären om Storkevan. (Jo, exemplet med Nicolas Godins musik är gjort till en Netflix-serie, men förhoppningsvis inte megakänd och därmed är risken för ihopblandning minimal). Ett svensk exempel är Familjen – Johan T Karlssons alter ego. Familjen har många fina instrumentala låtar som jag använt genom åren. Och – de danska vännerna i Svaneborg Kardyb! Jösses, höll på att glömma. Från denna fina jazzduo hämtade jag Bluesen som blev vinjett för Svenska fyrar i P1.