Häromdagen nåddes jag av den tråkiga nyheten att Anders Dejke lämnat denna jord. Jag lärde känna Anders när jag började studera vid journalistlinjen på Ljungskile Folkhögskola år 2003. Jag hade honom bland annat i tidningsredigering och jag minns speciellt att han lärde oss att ”horunge” kunde betyda två helt olika saker. Ni som fattar fattar.
Anders (och hans fru Inger) var folkhögskolan personifierad. Anders var klok och kunnig och dessutom mycket trevlig och rolig. Han var med överallt. På journalistlinjen, på fritidsledarlinjen på Ljungskile Bio, i flera föreningar och engagemang på orten. Och varje år åkte han och Inger till Indien med Världens kurs. En gång fick hela klassen komma hem till Anders och Ingers stora fina villa på Lyckorna. Där bjöds vi på förstklassig fika och satt vi och skrev poesi och tittade ut över havet. Ett oförglömligt minne.
Det förekom en hel del hyss under min ljungskiletid. Av någon märklig anledning fick vi för oss att göra en nakenkalender, fråga mig inte varför. Och kanske ville våra lärare Janne och Anders vara med? Ja visst! Nedan här kan ni se Anders bidrag, notera rubriken på tidningen 😉 Bjussiga Anders!
Efter en tid på Ljungskile Folkhögskola så förstod jag att Anders var den drivande kraften kring trädkramarna i Ödsmål. Den proteströrelse som försökte stoppa motorvägsbygget mellan Stenungsund och Uddevalla i slutet av 80-talet. Vid den här tiden var jag dagbarn hos Barbro som bodde precis vid det ena brofästet vid motorvägsbron i Ödsmål. Jag har flyktiga minnen av protesterna men när jag mötte Anders växte mitt intresse och för några år sedan passade jag på att intervjua Anders om hans minnen från trädkramartiden.
Det blev ett fint möte hemma i villan på Lyckorna. Anders satt i en soffa och jag mitt emot, ju längre intervjun gick verkade han bli mer och mer bekväm och tillsist låg han nästan ned i soffan och genomförde intervjun. Det gick det med.
Tyvärr har ingen nappat på min idé att göra en dokumentär om motorvägsprotesterna. För att hedra minnet av Anders så publicerar jag idag ett litet utkast ur intervjun. Lyssna här nedan.
Vila i frid, Anders!