Björnen undersöks i polisens garage i Falun. Foto: Från polisens förundersökning.
I snart 30 år har en uppstoppad björn vakat över Rättviksborna. Den står i Kulturhuset och den är skjuten av självaste kung Oscar II i slutet av 1800-talet. Men en natt i maj 2021 försvinner den. Spårlöst. Björnstölden engagerar riksmedia och snart är både Efterlyst och Leif GW Persson på plats. Rättvik sätts på kartan. Men så gör personalen en upptäckt. Någon har ställt upp vredet på ett av fönsterna till Kulturhuset under dagtid. Och de mystiska personerna som rörde sig i kulturhuset kvällen innan. Vilka var de? Där har ni upptakten till min senaste dokumentär i två delar som finns tillgängliga nu!
Första delen finns tillgänglig på alla poddplattformar
Det finns många kollegor som är duktiga på att berätta om mord, blod och elände. Så varför ska jag också göra det? Istället går jag igång på det lite udda, den lite snälla delen av true crime-genren. Låt mig presentera: Cute crime! Brott som är lite snälla, där det inte finns något direkt brottsoffer och där det finns en stor portion humor iblandad. (Jo jag är medveten om att jag inte är först med att lansera denna del av true crime-genren, men ändå! Som min dotter brukar säga)
Björnen undersöks i polisens garage i Falun. Foto: Från polisens förundersökning.
Kulturchefen Lena Krånglin.
Polisen Bond. Kjell Bond.
Bibliotikarie Karin Jönses Brandt.
Hasse Aro, krimjournalist
Kulturhuset i Rättvik har gjort flera merch-produkter efter den uppmärksammade stölden. Här är ett exempel. Björnjakten rönte viss uppmärksamhet i lokalpressen. OBS – jag är EJ misstänkt för sprängladdning.
Häromdagen lade jag ut den sista kassetten som finns i min ägo, nämligen kassetten märkt ”MM”. Kassetten innehåller ditten och datten i inspelningsväg och en kort ”prata” med Herbert från tvättstugan.
Cirka 4:15 in i kassetten har Herbert spelat in ett tv-program, ackompanjerat av någon som verkar skriva på en skrivmaskin. Lyssna på klippet här: https://youtu.be/JbZh2TI4QWI?t=255
När jag väl hade publicerat kassetten började Herbertsfansen i FB-gruppen ”Herbert Lindblad Fanclub” att intensivt lyssna på materialet. Erik Hildingsson gjorde då en upptäckt. Är det inte Herberts släkting som nämns på inspelningen? Nils Andersson i Larv. Hum. Det låter bekant.
Det finns få kvar i livet som har träffat Herbert Lindblad. En av dom är Anders Nilsson i Kvänum. Hans pappa var kusin med Herbert och i dokumentären berättar Anders om hur Herbert visade tecknad film för kusinbarnen när dom fick besöka Herbert i storstan, bland annat.
Anders Nilsson i Kvänum, vars pappa var kusin med Herbert. Arkivbild.
Idag pratade jag med Anders, 87 år. Han mådde hyfsat bra, men det har varit lite knaggligt med hälsan på sistone, han återhämtar sig nämligen från en stroke. Men han var pigg och vill gärna hjälpa mig med att lösa mysteriet med inspelningen.
På kassetten hörs några av programledarna i TV-programmet Sånt är livet, det var ett program som belyste samhällsproblem på ett humoristiskt sätt. På något vänster har dom fått tag på Nils Anderssons fall. Han var nämligen upprörd över nya påbud angående sopsorteringen i kommunen. Han hade författat flera skrivelser i frågan bekräftade Anders. Och jodå: Nils Andersson i Larv var Anders Nilssons pappa, och Herberts kusin!
Så Herbert har fått nys om att hans kusin Nils ska vara med i Sånt är livet och trycker på rec på bandspelaren.
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Herbert Lindblad-forskningen.
(Nån kunnig Kalle Lind-lärjunge får gärna ta reda på när Sånt är livet-programmet sändes).
Att Herbert var något av en enstöring är inte helt taget ur luften. Han hade inga barn, han verkade gilla att semestra själv och han verkade umgås mest med släkten. När han var på bussresa till Zell Am See verkar han ha pratat med människorna på bussen men när det vankades fest på kvällen så stannade han inne på sitt hotellrum.
Bertil Bengtsson i Bollebygd, som medverkade i dokumentären – var en av dom som kunde bekräfta att det var Herbert som hördes på banden. Jaha, dom hade alltså träffats? Nej nej, bara pratat över radio.
Men det finns tecken på att att Hebert umgicks med folk, kanske enstöringsbilden bara finns i mitt huvud.
– Från den 2 september 1939 till 1946 var amatörradio förbjuden och alla sändare lämnades in till myndigheterna. Det hindrade inte att amatörerna träffades personligen och planerade för framtiden.
Och så fick det bli. Här ovan är beviset på att Herbert träffade SM6XC Nils Sjöberg, Nya varvet Göteborg. Sen blir det spännande på riktigt! Under ”Remarks” står det ”Tnx fer (tack för) trevligt möte på UTBO”. UTBO?! Under omgångar på 40-talet var Herbert inkallad på Försvarsstabens kryptoavdelning, det som idag heter FRA. Där jobbade han som radiospanare och med telegrafi. (Mer om detta i dokumentären) Hans arbete var förlagt på Lidingö och en villa i det området kallades för Utbo! Där utbildade man värnpliktiga som hade inkallats till kryptoavdelningen innan de placerades ut för tjänstgöring.
Vi får förmoda att Herbert träffade Nils vid en av dessa utbildningar. Men vem var Nils? Här finns det researcharbete att göra!
På det nedersta kortet här ovan så har Herbert kommunicerat med Wiktor Persson, SM5KP, Stockholm.
”Tnx fer vårt personliga qso ob!” kan vi läsa. Rena grekiskan! Eller som taget ur ett nutida sms…
Enligt Eric Lund på SSA så ska qso stå för samtal och ob för ”Old Boy”. Så Herbert ville säga: Tack för vårt personliga samtal old boy.
Vad ”KRY” står för har inte gått att ta reda på.
Herbert störde!
Kortet ovan är från 1947 och det är ett riktigt QSL-kort då det var ok att inneha amatörradioprylar igen.
Eric Lund skriver:
-Herbert skriver ”Sri att jag qrm-ade mr!” vilket på svenska blir ”Ursäkta att jag störde herrn”! Syftar antagligen på att han störde SM5IZ, Edvin Fagerlin, i Nyköping. På den tiden var sändarna inte alltid perfekta och kunde vara väldigt ”breda” på bandet, vilket störde intilliggande sändare.
SM6NP – Herbert Lindblads anropssignal
Kortet här ovan är från 1962. Då hade Herbert haft kontakt med Ingemar SM6CMU i Göteborg. Jag har talat med Ingemar men tyvärr har inte träffat Herbert ”live” utan bara över amatörradiosändningar.
Häromdagen gick jag igenom gamla mail, på jakt efter detaljer som jag ännu inte publicerat. Och det fanns en del!
Herbert Lindblad var inte bara pionjär då han omedvetet skapade Sveriges första podcast, han var även radioamatör. Och radioamatörintresset var stort hos Herbert, på flera ställen på hans inspelningar pratar han om sändningsutrustning och han har också spelat in när andra radioamatörer pratar med varandra. Han ledde oss också in på UFO-pionjären Henry Svensson som jag gjort ett helt avsnitt om. Det ska också nämnas att en av privatspanarna gjorde ett strålande arbete med att hitta Herbert i dåtida amatörradiolektyr.
Det gamla mailet som jag missat är från Eric Lund på Föreningen Sveriges Sändareamatörer – SSA. Eric jobbar bla med det arkiv som föreningen har och där fanns det givetvis spår av Herbert Lindblad.
Kompis med Herbert? Kronprins Gustaf (V) porträtterad 1906 av fotograf Ernest Florman. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv.
För 86 (1937) år sedan satte sig den 22-årige Herbert Lindblad och författade ett brev till dåvarande konungen Gustav V.
”Göteborg den 23/10. Hans Majestät konungen. Med stöd av vid Göteborgs Navigationsskola avlagda prov anhåller undertecknad underdånigast få upphålla en sändarstation för experimentändamål. Underdånigast: John Herbert Lindblad, Stensturegatan 34, Göteborg”
Här har vi originalet:
Den 26 november kom svaret från det kungliga slottet!
Men sen ökar mystiken. Ulla-Britt Taxén hittar ett gäng registerkort i en container när Kungliga telegrafstyrelsen ska flytta från Brunkebergstorg till Farsta. Och vips! Ett av korten tillhör… Herbert Lindblad!
Men vad är det Herbert har ställt till med?
”Genom skrivelse den 5/4 1939 förbjuden att använda andra frekvenser än de för amatörer upplåtna vid risk att tillståndet återkallas!”
Har Heberts tjyvsänt på andra frekvenser än vad V-Gurra gett tillstånd till?
Just nu läser jag etnologen Elin Franzéns förträffliga bok och doktorsavhandling: ”Radio: Vardagsliv tillsammans med ett massmedium”. (Ladda ned HELA boken GRATIS här)
På bokens baksida kan man läsa ”…hur går det till när detta medium tar plats hos den enskilda individen? Vad är radio för något som upplevt fenomen betraktat?”
Elin Franzén har intervjuat massvis med människor om deras upplevelser av radio, både av apparatur och innehåll. Boken får mitt huvud att snurra och många radiominnen väcks till liv. Det blir tydligt för mig att jag förknippar ett visst innehåll i radio med platser och olika skeenden i livet. På 80- och 90-talet satte pappa på radion när han kommit hem, Radio Göteborg flödade ut i köket, ackompanjerat av pappas potatisskalande. (Ja det skulle ju bli middag). Jag minns jinglar, tilltal och en stämning av trygghet och vardag. Innehållet i sändningarna var inte så viktigt, det var bara en sak som skulle ”vara på”.
I vuxen ålder lagar jag ofta mat till P1 och kvart i fem-Ekot som senare går in i Studio Etts andra timme. Jag vet inte hur många lökar jag finhackat i takt med Marianne Hasslows löp till kvart i fem. Tryggheten från barndomen finns kvar, fast i en lite vuxnare upplaga.
Det är mycket glädjande att berätta att serien ”Svenska fyrar” i SR P1 gör comeback under julen 2022. Denna gång med fyrhistorier som utspelar sig under vintern. Och det var många gångar ett hårt liv på fyrarna om vintrarna, berättar arkiven. Det blir båda ljusa och mörka historier från Sveriges utposter men också ett ”modernt” nedslag då jag tar med lyssnaren till renoveringen av Bjuröklubb. Och även en sväng till en finsk fyr med en stark svenskkoppling.
Februari 2019 publicerade vi det första avsnittet av podden Handgjort. Det känns som en evighet sedan. Ingen corona, inget krig i Ukraina. Räntorna va låga, maten va billig. Och så vidare.
Bea Szenfeld, som medverkar i avsnittet. Foto: Peter Gropman
Idag har vi publicerat det 19:e avsnittet som handlar om den heta skolslöjden. Varför blir den ofta attackerad, varför behövs den och vad har vi för kollektiva minnen ifrån den? För att prata om detta har jag designern Bea Szenfeld och Maria Lantz, rektor på Konstfack, till min hjälp. Det blev ett fint avsnitt och jag fick leta fram egna slöjdminnen som ingångar till ämnet… slöjdämnet. (Skämt som uppfattas av främst träslöjdare).
Igår medverkade jag i P4 Kalmar och pratade om ett av avsnitten i serien ”Svenska fyrar” i P1, nämligen det avsnittet om Ölands södra udde Långe Jan. Hör ett kort sammandrag av snacket här nedan.
Serien har tidigare uppmärksammats i P4 Extra och så småningom i Mariestadstidningen samt i Svenska fyrsällskapets tidning Blänket.
Nu på lördag Svenska fyrar om fyrskeppet Almagrundet, om hur det var att leva och arbeta ute på ett fyrskepp. Bland annat fick jag träffa Inger Wahlund som berättade om sin farfar som jobbade på Almagrundet. Det blev en mycket intressant möte och jag fick bjuda på en röst från radioarkivet…
Inger Wahlund och hennes farfar Gustav Adolf Jansson som tjänstgjorde en period på Almagrundet fyrskepp 2B. Från avsnittet som sänds 16 juli. Almagrundet från tiden när det begav sig… Foto: Lotsverket.
I avsnittet om fyren Franska stenarna berättar jag om hur man byter ut en förbrukad ledfyr mot en modernare i plast. Tanken är att den ska vara mer underhållsfri och att sektorerna ska vara skarpare. I avsnittet berättar jag också om dramatiken kring ångaren Södra Sverige som gick läck på grundet i slutet på 1800-talet och som bärgades med en ny metod…
Mikael Arvidsson, skeppare på underhållsfartyget Fyrbjörn, i Sjöfartsverkets regi. Den gamla fyren, från 1916, får vila på Fyrbjörns däck innan den ska arkiveras… Den nya plastfyren på plats. Arbetet har gått bra hälsar skepparen på plats. Har jag sagt att jag har ett lyxigt jobb?!
Idén till en fyrserie kom från min kollega och vän Mats Carlsson-Lenart. Vi slog våra kloka huvuden ihop och skrev ett förslag och skickade in till SR, och några veckor senare kom svaret: vi kör!
Jag och kollega Mats vid Utklippan. Foto: Joachim Grusell.
Utklippan, Blekinge skärgård.
Utklippan, Blekinge skärgård.
Sandhammaren.
Fyren Pater Noster på Hamneskär strax utanför Marstrand.
Häromdagen dök det upp ett kassettband i min brevlåda. I senaste avsnittet kan ni höra på innehållet på bandet och i kuvertet fanns även ett antal bilder.
