Jag har fått den stora äran att medverka i Tommie Jönssons förträffliga podd DJ 50 spänn! Givetvis kretsar allt kring dammiga kassetter och en mördande falsk saxofon.
Kategori: tips
I slutet av sommaren besökte SVT:s långkörare Antikrundan Stadshuset i Stockholm för en inspelning. Jag var på plats som reporter och gjorde ett tvådelat reportage för taltidningen På tal om Stockholm. Lyssna och titta på bilderna, det är en order! (Knut Knutsson va otroligt bjussig!)
Del 1 Del 2
Jag är mycket glad över att P4 Dokumentär-redaktionen har gjort en eftersnackpodd om Herbert ”Kassettmannen” Lindblad. Dokumentären fick stor uppmärksamhet efter att den sändes och publicerades och flera personer hörde av sig med nya uppgifter.
I denna podd blir jag intervjuad av programmets producent Ola Hemström, vi hör Herbert-fanet Olof Berghe och Stig som jobbade ihop med Herbert på AB Svenska block.
I morse gjorde jag en googling på Herbert Lindblad, mest för att se om någon hade sagt något om honom på nätet. Och kolla vad som dök upp! Herbert Lindblad har fått en egen Wikipedia-sida!
Och vem har då skapat sidan? Faktiskt ingen aning, och det är inte jag.
Mystiken kring Herbert Lindblad lever vidare.
Kategorier
En radiogubbe som pratar tv
Höll ju på att glömma! Jag fick den stora äran att medverka i kollegan och vännen Fredrik Ralstrands podd TV-fabriken. Jag och Fredrik Johnsson (dokumentärman, skapade P3 Dokumentär en gång i tiden). I detta avsnitt summerar vi och analyserar vi säsong tre av TV-fabriken. Kan verkligen rekommendera denna podd, jo jag är totalt partisk i detta fall, men Fredrik är otroligt bra på att intervjua kända och okända personer i TV-branschen, han är totalt orädd och väjer aldrig för obekväma frågor. Något som tyvärr saknas i många andra poddar idag. Kolla även in extramaterialet på fabrikens youtube-sida, här finns många härliga bakom kulisserna-klipp!
Ni vet kassetterna som Peter Apelgren hittade på loppis i början på 90-talet? Ja, Herbert Lindblads inspelningar alltså. Efter P4 Dokumentär ”Mysteriet med Kassettmannen” har jag fått många frågor om var man kan lyssna på alla band. Flera av inspelningarna finns HÄR, på Stefan Livhs Youtube-sida och i höst så ska jag göra en podd av alla inspelningar. Mycket Herbert-godis utlovas!
Podden kommer heta, lite ödmjukt så där; Sveriges första podcast.
(Förklaring till namnet kommer i första avsnittet).
Tanken är att jag och en gäst tillsammans lyssnar igenom de olika banden och förhoppningsvis väver in lite fakta i snacket. Var det vanligt med spritgömmor i skogen? De inlagda päronens historia och hur semestrade man på slutet av 70-talet? Allmänbildning i all ära men fokus kommer ju att ligga på Herberts underbara inspelningar.
Så nu samlar jag ihop material till podden, som jag och min arbetsgivare Iris media kommer stå bakom.
Det fina med Herberts band är att han inte bara spelat in sig själv. Det finns ju, som bekant, en hel del inspelningar av amatörradiotrafik och även inspelningar av en slags nyhetssändning som kretsar kring… Ufon! (Som det stod på ett av banden) Och vem kontaktar man om man har frågor om ufohistoria? Clas Svahn så klart. Så igår spelade jag in ett avsnitt av ”Sveriges första podcast” hemma hos honom i Järfälla. I det avsnittet, som ska handla om UFO-bandet, får vi till livs den fantastiska historien om Henry Svensson. Mariestads egensinnigaste invånare som inte bara var mycket ufo-kunnig, han var även en hejare på att prata och berätta. Ni kommer förstå mig så smånigom.
Kategorier
Ny dokumentär: Skrattet mitt i coronan
Då var det dags för den dokumentär som jag pysslat ihop under hösten/vintern: Skrattat mitt i coronan. Den har poddpremiär idag på Sveriges radios hemsida och app.
En dokumentär där vi får följa underhållaren Jacke Sjödin och höra historien om hur han skapade sin komiska betraktelser i video- och musikform, alltid relaterat till den evighetslånga coronakrisen.
Någongång i mars ställdes Jacke inför samma faktum som miljontals världen över: vad skulle han nu göra när allt ställdes in? Jacke är en flitig revyartist och uppträder ofta på kulturhus, folkets hus och på företagsevent. Men vips så var kalendern ren… Som ett nybonat salsgolv, som Jacke själv uttrycker det. Välkommen att följa med in i Jacke Sjödins universum!
(Jag pratar om dokumentären här. I P4 Västernorrlands förmiddagsprogram.)
I dokumentären medverkar:
Jacke Sjödin (han är ju huvudpersonen 😉 )
Helen Sjöholm – artist
Meta Roos – artist
Maria Nilsson – tf teaterchef Reginateatern i Uppsala
Hervor Sjödin – Jackes mamma
Anne Rosendahl, sjuksköterska intensiven Akademiska sjukhuset
Detta blir min fjärde P4 Dokumentär i karriären.
Min första dokumentär sändes 2008 (för nästan 13 år sen!) och handlar om bloggaren, journalisten, författaren och numera vännen Fridah Jönsson som på den här tiden gjorde raketkarriär med sin blogg Indiepopochskit. I det här programmet minns jag speciellt att jag fixade en slags blind-date med Belinda Olsson (son var en av Fridahs idoler) och som jag givetvis har med i dokumentären. Jag minns även slutscenen då Fridah pratar med sin mamma i telefon vid en busskur någonstans i Stockholm. Lyssna här vetja!
När vi ändå går i minnenas allé så måste vi ju prata om min andra P4 Dokumentär – Ambulansnatt. Den sändes nov 2012 och kanske inte är någon kioskvältare (det hände inte så mycket den natten jag var med), kanske mer ett arbetsplatsreportage. Lyssna här om du har lust.
Desto mer röj blev det i radion när jag gjorde min tredje P4 Dokumentär – Jakten på madonnan i Rö! En true crime-story i bästa Jönsson-liga-stil. Man brukar säga att man ska gräva där man står. Och när jag och familjen flyttade till Rö i Roslagen så spanade jag in hembygdsföreningens hemsida. Och där fanns storyn om att församlingen hade blivit bestulen på sin madonnastaty en höstnatt 1981. Som tur var passade historien in i P4 Dokumentär-konceptet. Hepp! Lyssna här!
Äntligen fick vi tillfälle att besöka Sveriges punkfarfar nr 1, tomatodlaren, snusfabrikören, Allan Edwall-tolkaren, Stefan Sundström! Uppdraget var att spela in ett avsnitt av podden Fåglar finns med Stefan som gäst, hemma hos honom på Ekerö.
Ja, vi försöker göra så. Spela in på olika platser i olika miljöer. Det blir en rörelse i avsnitten och alla platser har olika förutsättningar för fågelskådning, något som är en värdefull ingrediens i vår podd.
Men att spela in på olika ställen och i olika miljöer kräver en hel del från en poddare. Man får vara med om det mesta. Man kan se Fåglar finns som en liten testpodd för olika ljudliga lösningar. Jag har testat myggor, jag har testat Zoom H6:s inbyggda MS-mic tillsammans med myggor och jag har satt upp en stereo-shotgun-mic i trädgården för att få det bästa stereoljudet.
Till slut valde jag följande lösning: jag spelar in min röst med Zoom H6 inbyggda MS-mic och spelar in min fågelexpert Peder med en Sennheiser MD21. Vi får en aning olika ljudbilder men det går att skruva lite på EQ:n, båda micarna återger oss i en perfekt mix vad jag kan bedöma med mina självlärda öron.
Som sagt, vi tog vårt pick och pack och drog till Ekerö och till Stefans berömda hus och trädgård. Det första som mötte oss var Stefan Sundström trevliga välkomnande i blårock. Det andra som mötte oss var ett jävla liv. Stenknallen ovanför Stefans hus höll på att få sig en omvandling eftersom det ska byggas ett hus på berget.
”Det håller på att bli nåt jävla Teeeeby det här” som Stefan Sundström kommenterade det faktum att han skulle få nya grannar.
Men det fanns ett mer akut problem, det borrades och dönade som om det vore byggandet av en ny motorväg. Och vi som hade tänkt att spela in en podd i Stefans trädgård och titta på fåglar!
Men här kom gästen själv med en lysande idé; vi börjar spela in på hans inglasade balkong med en massa oljud i bakgrunden och sedan gör vi en grej av oljudet och avbryter och fortsätter sedan inspelningen ute i skogen, långt bort från oljudet.
Stefan, Peder och Peter.
Stefan Sundström har verkligen en poäng här som varje poddare och ljudmakare borde fundera på: om det dyker upp ett problem på din inspelningsplats; gör en grej av det. Och det gjorde vi. I inledningen av avsnittet pratar vi om oljudet. ”Vi åkte till Stefan Sundström och förväntade oss lugnet på landet men möttes av ett jävla liv”. Och så pratade vi om det, spann kring det. Och som lyssnare känner man förhoppningsvis att vi pratar till dem, vi identifierar de genom att säga ”ja vi vet att det är lite oljud här men håll ut…!” Att prata med lyssnaren, det tror jag på.
Och visst, om man lyssnar på avsnittet så hör man borrljudet i bakgrunden och det kan bli liiiite jobbigt i längden men efter cirka 10 min upphör ljudet. Borrgubbarna gick på lunch och så var det problemet löst. Det gäller att ha tur också 🙂
Ordstävet ”man lär sig av sina misstag” är ett väldigt uttjatat utryck. Men det är 100 procent sant, i alla fall i den anekdot jag tänker berätta nu.
Jag minns inte exakt årtal, men det måste varit efter millennieskiftet. Jag kanske pluggade på gymnasiet, och samtidigt jobbade jag ideellt på den nystartade radiokanalen Radio Bohuslän som då hade säte i Stenungsund. Jag och min dåvarande kollega Helene Hagström hade varje helg ett block som vi kallade för Helgblocket (inspirerande namn va…?) där vi påade och avade låtar och mellansnackade. Ibland hade vi nån gäst, jag minns att Uno Svenningsson var i studion en gång och en gång fick Helene seans med självaste Per Gessle och Marie Fredriksson.
Så en dag hade Helene fått chansen att intervjua Lena Philipsson. För en liten närradiostation var detta något stort. Men Helene hade fått förhinder och jag fick med väldigt kort varsel ta intervjun. Lena PH skulle ha någon show på Rondo och intervjun skulle äga rum i hennes loge.
Jag lånade min mors röda Renault Twingo och störtade iväg till radion där jag hämtade upp en MD-spelare med inspelningsfunktion och nån liten glappande mic. Jag frågade praktikanten om MD:n hade fräscha batterier. Det hade den, sa praktikanten.
Eftersom jag fått intervjun med så kort varsel var jag försenad och i bilen på E6:an ner mot Göteborg hann jag kanske tänka ut en vettig fråga, men i övrigt var mina kunskaper om Lena PH ytterst begränsade. Men jag var van att koka soppa på en spik. Det gjorde vi mycket på Radio Bohuslän. Upp med micen och kör, var devisen.
Vid den här tiden hade Lena PH ännu inte vunnit Melodifestivalen med ”Det gör ont”. Så Lena PH var mer ”jag syr mina egna kläder” och ”Dansa i neon”-Lena. Det kan man säkert fråga något om. Och om hennes show på Rondo.
Jag hittade en parkering utanför Rondo och störtade in till Lenas loge. Jag var försenad och uppe på scen stod hela hennes band och väntade på Lena inför genrepet av hennes show. Man kan väl milt säga att Lena PH inte var jättesugen på en intervju med en osnuten närradioreporter. Jag försökte lätta upp stämningen med några för-frågor, Lena sa: ”Ställ dina frågor så får jag se om jag kan svara”. Peppen var total!
Jag tog upp min MD-spelare och mic och tänkte att nu är det bara att köra, jag ville ju inte svika min kollega Helene som hade jobbat till sig ett sån fin kändis som Lena PH. Jag kan anta att jag med svettiga och stressiga fingrar tryckte på rec -knappen på MD-spelaren. Inspelningen gick igång. Jag skulle precis ställa mina oförberedda frågor när det blinkar till i displayen.
”Bat.” Blink blink blink. Död.
MD:n är död. Batterierna är slut.
Jag tittade upp mot Lena PH och undrade lite försiktigt om hon kanske möjligtvis hade några batterier liggandes nånstans. Nej. Det hade hon inte. Lena gick. Jag satt kvar, antagligen med den tommaste blick som någonsin hade skådats i Rondos loge.
Jag skyllde på praktikanten, han försäkrade ju att batterierna var fräscha. Men det var givetvis mitt eget fel, jag som reporter ska alltid ha koll på utrustningen, allt ska vara på sin plats. Hädanefter bär jag alltid med mig extra batterier, helst en hel batteripark 🙂
Så vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Dels vill jag bjuda på en anekdot från en tid då närradio fungerade lite som nutidens poddar. Men jag drog en viktig lärdom av detta; ha alltid alltid koll på din utrustning. Det funkar inte att skylla på någon annan. Efter varje inspelning och intervju låter jag gästen sitta kvar en stund medans jag kontrollerar att inspelningen fastnat på minneskortet. Det har den gjort hittills, ja, frånsett från mötet med Lena PH. Om du tycker det är jobbigt att säga till gästen att sitta kvar kan du alltid skylla på chefen; ”hen blir så besviken om jag kommer hem utan en intervju”. Det fungerar alltid.
Allt som oftast hör jag nya poddare säga: jag köpte en mic och en inspelningsmojäng, satte upp den på bordet och bara körde. Visst, det arbetssättet är inspirerande och framåtsyftande, man vill komma igång med sin podd. Men oftast blir de första avsnitten dåliga rent ljudmässigt, och visst, det ligger i amatörpoddens natur att poddens utformning och tekniska färdigheter växer med tiden. Men om du som nybörjarpoddare lägger en halvtimme på att läsa instruktionsboken till din inspelningsmojäng, att testa utrustningen, att lyssna på hur det låter när du spelar in, ja då blir din podd mycket bättre!
Låt inte dina potentiella lyssnare skippa din podd, bli inte en avstängare. Och skyll ALDRIG på praktikanten…
Det är behagligt att vara poddare. Idag spelade vi in podden Fåglar finns i ett fågelskådartorn i Rimbo. 
Dagens inspelningsplats! 
Detta är min poddkollega Peder Edvinsson. Han är fågelexpert. Fantastiskt att ha som bollplank! Vi har även skaffat en maskot, alltså inte Peder utan en trämås. 
Inspelning av Fåglar finns vid Norrtäljeån i centrala delarna av Norrtälje. Norrtälje tidning var på plats för en artikel om podden. Tack för att ni kom!