Sommar och sol och nya fyravsnitt i P1! Följ med till Måseskär, Kullen, Libertus, Märket, Tjärven och Svartklubben. Som vanligt blir det en blandning av livsöden, sjöfartshistoria och spännande incidenter – och lite litteraturhistoria! Totalt har det nu blivit 26 avsnitt av serien ”Svenska fyrar” och jag hoppas på ännu fler avsnitt i framtiden. Det finns många spännande fyrar och historier att upptäcka.
I vintras fick jag en fråga från producenterna på P4 Dokumentär: Känner du till Charlie Chan? Vem, sa du? Nej, jag hade faktiskt ingen aning. Kanske fladdrade det till något i nåt skrymsle i hjärnan… men så fort jag fick höra om hans historia gick jag i gång på samtliga cylindrar.
Historien om Bjurholmssonen Värner Ölund är en historia om uppbrott, förväntningar och identitet. Och ett stort mått av förvirring, samt ett stycke svensk/amerikansk filmhistoria. När en historia kan berättas i flera lager så BLIR MAN GLAD 🙂
Idag var det äntligen dags att släppa vår dokumentär om dödsskjutningarna på tingshuset i Söderhamn! Och extra kul att göra den under P3 Dokumentär-flagg, dokumentärpoddarnas urfader.
Och vilket avsnitt det blev! Jag har gjort två av intervjuerna, en hel del research samt producerat. Min k0llega Niklas Söderqvist är reporter och Viktor Papini är exekutiv producent på Sveriges Radio.
Idag är det premiär för SR P4 Dokumentärs serie ”Älskade julkalender” och där jag gjort avsnittet om nödkalendern Sunes jul.
Sunes jul satte avtryck hos en hel generation, men vägen dit var allt annat än spikrak. Skådespelare plockades bort och manus skrevs på rekordtid och lucköppningen väckte reaktioner på andra sidan atlanten.
Det är i början på 90-talet och Barna Hedenhös ska visas som julkalender. Men något skaver i produktionen, det blir för dyrt och komplicerat och med mindre än ett år kvar till premiär står SVT utan julkalender. Men på ett kontor i TV-huset står det en pärm märkt ”Goddagenspärmen”. Avsändaren är författarkusinerna Anders och Sören i Örebro. Kanske finns räddningen i pärmen?
Sunes jul hade premiär i december 1991 och än idag snurrar klipp med pappa Rudolf och lillebror Håkan på sociala medier och SVT play. Vad var det egentligen som fångade publiken?
Hör historien om nödkalendern Sunes jul, en historia präglad av stress, tillfälligheter, upprörda präster och reaktioner på andra sidan atlanten. Och om Ingmar Bergmans oväntade påverkan i produktionen.
Medverkande:
Sören Olsson, författare som tillsammans Anders Jacobsson skrev manus till Sunes jul
Stephan Apelgren, regissör
Hannes Holm, då biträdande dramachef på SVT
Peter Haber, skådespelare
Carina Lidbom, skådespelare
Gabriel Odenhammar, skådespelare
Caroline Cabot, författare
I slutet av sommaren besökte SVT:s långkörare Antikrundan Stadshuset i Stockholm för en inspelning. Jag var på plats som reporter och gjorde ett tvådelat reportage för taltidningen På tal om Stockholm. Lyssna och titta på bilderna, det är en order! (Knut Knutsson va otroligt bjussig!)
Del 1 Del 2
Att Herbert var något av en enstöring är inte helt taget ur luften. Han hade inga barn, han verkade gilla att semestra själv och han verkade umgås mest med släkten. När han var på bussresa till Zell Am See verkar han ha pratat med människorna på bussen men när det vankades fest på kvällen så stannade han inne på sitt hotellrum.
Bertil Bengtsson i Bollebygd, som medverkade i dokumentären – var en av dom som kunde bekräfta att det var Herbert som hördes på banden. Jaha, dom hade alltså träffats? Nej nej, bara pratat över radio.
Men det finns tecken på att att Hebert umgicks med folk, kanske enstöringsbilden bara finns i mitt huvud.
Den här gången har jag åter fått hjälp av Eric Lund på SSA. Den här gången handlar det om så kallade QSL-kort, verifikationskort.
Eric skriver:
– Från den 2 september 1939 till 1946 var amatörradio förbjuden och alla sändare lämnades in till myndigheterna. Det hindrade inte att amatörerna träffades personligen och planerade för framtiden.
Och så fick det bli. Här ovan är beviset på att Herbert träffade SM6XC Nils Sjöberg, Nya varvet Göteborg. Sen blir det spännande på riktigt! Under ”Remarks” står det ”Tnx fer (tack för) trevligt möte på UTBO”. UTBO?! Under omgångar på 40-talet var Herbert inkallad på Försvarsstabens kryptoavdelning, det som idag heter FRA. Där jobbade han som radiospanare och med telegrafi. (Mer om detta i dokumentären) Hans arbete var förlagt på Lidingö och en villa i det området kallades för Utbo! Där utbildade man värnpliktiga som hade inkallats till kryptoavdelningen innan de placerades ut för tjänstgöring.
Läs mer om FRA:s dåvarande anläggningar här.
Vi får förmoda att Herbert träffade Nils vid en av dessa utbildningar. Men vem var Nils? Här finns det researcharbete att göra!
På det nedersta kortet här ovan så har Herbert kommunicerat med Wiktor Persson, SM5KP, Stockholm.
”Tnx fer vårt personliga qso ob!” kan vi läsa. Rena grekiskan! Eller som taget ur ett nutida sms…
Enligt Eric Lund på SSA så ska qso stå för samtal och ob för ”Old Boy”. Så Herbert ville säga: Tack för vårt personliga samtal old boy.
Vad ”KRY” står för har inte gått att ta reda på.
Kortet ovan är från 1947 och det är ett riktigt QSL-kort då det var ok att inneha amatörradioprylar igen.
Eric Lund skriver:
-Herbert skriver ”Sri att jag qrm-ade mr!” vilket på svenska blir ”Ursäkta att jag störde herrn”! Syftar antagligen på att han störde SM5IZ, Edvin Fagerlin, i Nyköping. På den tiden var sändarna inte alltid perfekta och kunde vara väldigt ”breda” på bandet, vilket störde intilliggande sändare.
Kortet här ovan är från 1962. Då hade Herbert haft kontakt med Ingemar SM6CMU i Göteborg. Jag har talat med Ingemar men tyvärr har inte träffat Herbert ”live” utan bara över amatörradiosändningar.
Till våren är det två år sedan som Mysteriet med kassettmannen sändes i SR P4 Dokumentär. Och sedan dess har det bara snurrat på, vi kan tydligen inte få nog av Herbert Lindblad. På Facebook-gruppen ”Herbert Lindblad fanclub” är vi 468 fans som dagligen frossar i det mesta som har med Herbert att göra. Det finns också en podd att lyssna på. Banden kan även avnjutas på Youtube.
Häromdagen gick jag igenom gamla mail, på jakt efter detaljer som jag ännu inte publicerat. Och det fanns en del!
Herbert Lindblad var inte bara pionjär då han omedvetet skapade Sveriges första podcast, han var även radioamatör. Och radioamatörintresset var stort hos Herbert, på flera ställen på hans inspelningar pratar han om sändningsutrustning och han har också spelat in när andra radioamatörer pratar med varandra. Han ledde oss också in på UFO-pionjären Henry Svensson som jag gjort ett helt avsnitt om. Det ska också nämnas att en av privatspanarna gjorde ett strålande arbete med att hitta Herbert i dåtida amatörradiolektyr.
Det gamla mailet som jag missat är från Eric Lund på Föreningen Sveriges Sändareamatörer – SSA. Eric jobbar bla med det arkiv som föreningen har och där fanns det givetvis spår av Herbert Lindblad.
För 86 (1937) år sedan satte sig den 22-årige Herbert Lindblad och författade ett brev till dåvarande konungen Gustav V.
”Göteborg den 23/10. Hans Majestät konungen. Med stöd av vid Göteborgs Navigationsskola avlagda prov anhåller undertecknad underdånigast få upphålla en sändarstation för experimentändamål. Underdånigast: John Herbert Lindblad, Stensturegatan 34, Göteborg”
Här har vi originalet:
Den 26 november kom svaret från det kungliga slottet!
Men sen ökar mystiken.
Ulla-Britt Taxén hittar ett gäng registerkort i en container när Kungliga telegrafstyrelsen ska flytta från Brunkebergstorg till Farsta. Och vips! Ett av korten tillhör… Herbert Lindblad!
Men vad är det Herbert har ställt till med?
”Genom skrivelse den 5/4 1939 förbjuden att använda andra frekvenser än de för amatörer upplåtna vid risk att tillståndet återkallas!”
Har Heberts tjyvsänt på andra frekvenser än vad V-Gurra gett tillstånd till?
Just nu läser jag etnologen Elin Franzéns förträffliga bok och doktorsavhandling: ”Radio: Vardagsliv tillsammans med ett massmedium”. (Ladda ned HELA boken GRATIS här)
På bokens baksida kan man läsa ”…hur går det till när detta medium tar plats hos den enskilda individen? Vad är radio för något som upplevt fenomen betraktat?”
Elin Franzén har intervjuat massvis med människor om deras upplevelser av radio, både av apparatur och innehåll. Boken får mitt huvud att snurra och många radiominnen väcks till liv. Det blir tydligt för mig att jag förknippar ett visst innehåll i radio med platser och olika skeenden i livet. På 80- och 90-talet satte pappa på radion när han kommit hem, Radio Göteborg flödade ut i köket, ackompanjerat av pappas potatisskalande. (Ja det skulle ju bli middag). Jag minns jinglar, tilltal och en stämning av trygghet och vardag. Innehållet i sändningarna var inte så viktigt, det var bara en sak som skulle ”vara på”.
I vuxen ålder lagar jag ofta mat till P1 och kvart i fem-Ekot som senare går in i Studio Etts andra timme. Jag vet inte hur många lökar jag finhackat i takt med Marianne Hasslows löp till kvart i fem. Tryggheten från barndomen finns kvar, fast i en lite vuxnare upplaga.
Det är mycket glädjande att berätta att serien ”Svenska fyrar” i SR P1 gör comeback under julen 2022. Denna gång med fyrhistorier som utspelar sig under vintern. Och det var många gångar ett hårt liv på fyrarna om vintrarna, berättar arkiven. Det blir båda ljusa och mörka historier från Sveriges utposter men också ett ”modernt” nedslag då jag tar med lyssnaren till renoveringen av Bjuröklubb. Och även en sväng till en finsk fyr med en stark svenskkoppling.
Programmen sänds i P1 under följande tider:
julafton 09:45
juldagen 18:50
annandag jul 07:50 & 18:50
och efter sändningarna i radion kommer alla avsnitten finnas via hemsidan.
Igår medverkade jag i P4 Kalmar och pratade om ett av avsnitten i serien ”Svenska fyrar” i P1, nämligen det avsnittet om Ölands södra udde Långe Jan. Hör ett kort sammandrag av snacket här nedan.
Serien har tidigare uppmärksammats i P4 Extra och så småningom i Mariestadstidningen samt i Svenska fyrsällskapets tidning Blänket.
Nu på lördag Svenska fyrar om fyrskeppet Almagrundet, om hur det var att leva och arbeta ute på ett fyrskepp. Bland annat fick jag träffa Inger Wahlund som berättade om sin farfar som jobbade på Almagrundet. Det blev en mycket intressant möte och jag fick bjuda på en röst från radioarkivet…
I avsnittet om fyren Franska stenarna berättar jag om hur man byter ut en förbrukad ledfyr mot en modernare i plast. Tanken är att den ska vara mer underhållsfri och att sektorerna ska vara skarpare. I avsnittet berättar jag också om dramatiken kring ångaren Södra Sverige som gick läck på grundet i slutet på 1800-talet och som bärgades med en ny metod…
Alla foton: Peter Gropman.